Söndagsbetraktelse nr 172
I dag är det valdag! Och ovanligt spännande. I min saklighetstävling, som avslutades kl. 22 på lördagskvällen, segrade M. Och detta trots ett par ganska stränga bedömningar mot partiet från min sida den sista veckan. Så här gick det (siffran är osaklighetskoefficienten):
- M 7,6
- C 8,6
- KD 8,7
- S 9,2
- V10,7
- L 10,8
- Mp 11,2
- SD 11,3
Jag lägger därför, för första gången i mitt liv, min röst i riksdagsvalet på M.
Man kan konstatera att det var påtagligt jämnt mellan partierna och att inget parti och ingen politiker föll ur saklighetsramen. Det var överraskande för mig. Och glädjande. Över huvud taget tycker jag att politikerna har gjort ett påtagligt gott arbete under valrörelsen. Jimmie Åkessons uttalande i SVT:s slutdebatt att de utlandsfödda ”inte passar in här” var en given bottennotering. Vilka röstar på partiet efter det?
Det parlamentariska läget efter valet blir komplicerat. Men allt talar för att Alliansen bildar regering om den blir större än de rödgröna, medan de rödgröna tar regeringsmakten om de blir större än Alliansen. Innan saken är klar blir det hårda förhandlingar.
Nu går vi och röstar tycker jag. Och hoppas på en väl fungerande regering, gärna blocköverskridande med en tydligt medmänsklig kärna.
Men glöm inte att visa avsky mot dödsdomarna i Egypten i går. En regim som hänger sina politiska motståndare ska sättas under hårdast möjliga internationella tryck.