Cajsa Lindholm, Hannah Arendt, Oresonlighet, Reflektion, Sanningen, Söndagsbetraktelser, Yrsa Stenius

Söndagsbetraktelse nr 175

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 30 september 2018

För två år sedan, 2016, åt Susanne och jag middag med Yrsa Stenius på Park Avenue i Göteborg efter Bokmässans fredag. Yrsas bok ”Orden i min makt” var nyutkommen, och vårt samtal kretsade mycket kring ett av bokens teman: Oresonligheten.

 

Yrsa hade bekymrats över framför allt den oresonliga hätskhet som hade riktats mot enskilda makthavare efter två av de stora svenska katastroferna i modern tid, Estonias förlisning 1994 och tsunamin i Thailand 2004. Det var nästan som om de berörda personerna – bl.a. Laila Freivalds och Lars Danielsson – var skyldiga till själva katastrofen. Yrsa jämförde med sitt hemland Finland och ställde frågan i sin bok om det kunde finnas något specifikt svenskt i oresonligheten. I Finland hade reaktionerna varit annorlunda, lugnare och helt inriktade på sorg och värdighet.

 

I år, 2018, åt jag och min dotter Karin middag med Cajsa Lindholm och ytterligare några personer efter Bokmässans fredag, också på Park Avenue. Cajsas bok "I denna kusliga tomhet" är nyutkommen och hade avhandlats på eftermiddagen i ett mycket bra samtal. Vi pratade en stund om ett av bokens teman: Oviljan i vissa sammanhang till reflektion.

 

Hannah Arendt skriver i ”Totalitarismens ursprung” att samhället kan bli totalitärt om vi tappar det fria reflekterande som erfarenhetsförankringen ger. En teori kan t.ex. lätt bli totalitär om den hävdar en generell och absolut förklaring som gör den oberoende av vår erfarenhet. Ett samhälle är inte riktigt friskt om det inte i alla sammanhang finns ett utrymme för reflektion och kritiskt tänkande.

 

Oresonlighet och ovilja till reflektion. Det är besläktade missförhållanden. Hur friskt är vårt svenska samhälle i skapandet av förutsättningar för att hålla dem borta?

 

En sak verkar klar: Sanningen har inte en chans mot en lögn eller en orimlighet som människor absolut vill tro på. Men det gäller nog överallt.