Söndagsbetraktelse nr 183

Vårt sätt att tänka och reagera påverkar vårt åldrande. Och det börjar tidigt i livet. Vi håller oss unga längre om vi t.ex.

– fokuserar på det som vi håller på med,

– slutar mala problem och oro,

– inte är för ilskna eller misstänksamma,

– låter bli att trycka bort oönskade tankar.

Vi visste ju redan att det är bättre att fokusera än att försöka göra flera saker på en gång, att det är meningslöst och kontraproduktivt att älta, att vi mår bäst av att hålla oss lugna och att det är klokast att direkt gripa sig an det som känns jobbigt. Men åtminstone jag visste inte att det också påverkar åldrandet. Och att det faktiskt finns klara vetenskapliga belägg för att olämpliga tankemönster leder till negativa kroppsliga förändringar.

I en artikel i senaste numret av Forskning och Framsteg (s. 32 – 40) förklaras detta av  nobelpristagaren i medicin (2009) Elizabeth Blackburn och hennes medarbetare Elissa Epel. Det handlar om något så grundläggande som att en livsviktig del av våra kromosomer – de s.k. telomererna – tar skada av vissa tankemönster. Så är det t.ex. om vi låter tankarna sväva för mycket i stället för att koncentrera oss på det som vi gör. Så är det om vi är mycket ilskna av oss, och misstänksamma mot andra. Och så är det om vi är påtagligt pessimistiska eller ofta skjuter upp det som är obehagligt.

Jag brukar säga att jag siktar på att bli kanongammal (ungefär 104 år). Det säger jag förstås mest på skoj, väl medveten om att jag inte kan bestämma själv. Men efter att ha läst den där artikeln har jag bestämt mig för en sak.

Jag ska bli mer varsam om hur jag har det med mina tankar.