Cold war, Filmcirkeln, Filmer, Pawel Pawlikowski, Söndagsbetraktelser, Tiden

Söndagsbetraktelse nr 192

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 27 januari 2019

Vår filmcirkel hade sitt fyrtiofemte möte i fredags kväll. Den här gången hade vi sett Cold war av Pawel Pawlikowski. Och en fråga var vilket betyg den skulle få. Vi betygsätter alla filmer på en skala från 1 till 10.

 

Jag såg filmen strax före jul och tyckte mycket om den. Det fick bli en nia, betyget för en mycket mycket bra film som ändå inte är sådan att den nästan får tiden att stanna (tiorna).

 

För några dagar sedan satte jag mig för att skriva några rader om filmen. Jag behövde hjälpa minnet på traven inför filmcirkelmötet och dessutom förklara för mig själv varför jag hade hamnat i betyget 9. Så jag läste ett par recensioner och tittade på filmens trailer – det hade jag inte gjort tidigare.

 

När jag såg trailern blev jag lite tagen. Den är så vacker. Och det gjorde att jag bestämde mig för att se filmen igen, om den fortfarande gick. Jag kollade Uppsalabiografernas utbud och Royal skulle visa den en sista gång påföljande dag kl. 15.

 

Filmen är svartvit och utspelar sig mellan 1949 och 1964, mestadels i Polen men också i Berlin, Paris och Belgrad. Den handlar om kärleken mellan Wiktor, en pianist och dirigent som är 30-35 år när filmen börjar, och Zula som är sångerska och runt 20. Polen är hårt kommunistiskt och svårt att leva i. Wiktor flyr till Paris och Zula besöker honom där. De gifter sig på varsitt håll men glömmer aldrig varann. När Wiktor återvänder till Polen för att vara med Zula döms han till fängelse i 15 år för sin olagliga flykt.

 

Efter att ha sett filmen en andra gång höjde jag mitt betyg till 10. Den är vackrare än kanske någon annan film som jag har sett. Bilderna, men också musiken. Nästan så att tiden stannar.