Söndagsbetraktelse nr 189

Sömn är ett ämne som ofta upptar mina tankar. Och i föresatserna för 2019 ingick en strategi: ”Sov ungefär fyra timmar per natt, och ta sedan tupplurar på dagen vid behov. Sov ut rejält någon morgon per vecka.”

Ungefär så har jag sovit i 50 år, och det har passat mig bra. Jag vet att det inte stämmer med sömnforskningen, som starkt förenklat går ut på

– att man som vuxen bör sova 7-8 timmar per natt,

– att man drömmer för lite om man sover mindre, och

– att man minns mycket bättre om man sover ordentligt efter att ha lärt sig något.

Men jag har mina bästa timmar på natten, och det har därför passat mig illa att sova 7-8 timmar under arbetsveckor.

När jag blev pensionär för knappt två år sedan började jag sova mer än tidigare, och brydde mig inte riktigt om hur mycket det blev. Men så småningom märkte jag att det inte var bra. Jag blev ofta slö och odisciplinerad, fick sämre ordning på mina dagar och min tid. Så jag bestämde mig för att återgå till mitt normalschema: fyra timmar per natt, korta tupplurar vid behov och sovorgie någon gång per vecka.

Och så har jag gjort. Men ibland spricker det. Som igår eftermiddag. Jag skulle ta en tupplur vid kvart över 3 på eftermiddagen, högst femton minuter. Men vaknade inte förrän kvart i 6, efter 2 ½ timme! Jag hade glömt att klicka på ”spara” på mobilen efter att ha ställt in väckningstiden. Och kroppen stal den sömn den ville ha.

Så mycket vet jag, att om kroppen får bestämma sover jag mycket mer än jag vill. Och jag vet också att jag inte kan ha väckarklockan alldeles bredvid mig, för då stänger jag av och somnar om. Jag måste tvinga mig att stiga upp, sedan tar det bara några sekunder innan jag är klarvaken.

Så nu har jag infogat ett nytt kom ihåg till sömnföresatsen (misstag som detta har skett tidigare …): Jag ska alltid fråga mig inför tupplurar: har jag sparat väckningstiden?

Men duger verkligen detta som söndagsbetraktelse? En sådan bör innehålla någon tanke som kan ha ett värde. Tanken här är väl ungefär, att det inte är fel att sova som det passar en men att man bör veta vad man gör. Tja, det får duga.