Söndagsbetraktelse nr 19

I helgen har Öjegruppen (tidigare Quicklaget) haft möte igen. En av de viktiga frågorna var hur man ska se på den situation som nu gäller, med Bergwallkommissionens rapport som en slutpunkt från politiskt håll samtidigt som det finns en utbredd osäkerhet bland allmänheten om vad som faktiskt hände. Själva är vi inte osäkra, men omgivningen är det.

Är det kanske så här det bör vara? Den allmänna övertygelsen om en rättsskandal har övergått i en utbredd osäkerhet. Ja, det är nog faktiskt så det bör vara. För det är problematiskt att driva saken längre än vi redan har gjort.

Numera talar inte SVT eller Sveriges Radio om någon rättsskandal. Och det verkar som om även DN, SvD, TV 4 och Expressen har tagit ett steg tillbaka. Det var bl.a. överraskande tyst om kommissionsrapporten. Aftonbladet fortsätter som tidigare.

I Öje nu i helgen konstaterade vi bl.a.

1. att det för den som önskar gå till botten med Quickärendet går att komma fram till vad som verkligen hände,

2. att kommissionens försvar för resningsåklagarna (s. 630) missar hela den poäng som ligger i att åklagarna inte gjorde något för att ifrågasätta och pröva Sture Bergwalls nya version mot fakta.

Om osäkerhet om sanningen bli det officiella slutresultatet kvarstår ändå att så småningom granska mediernas roll i villfarelsen, inte minst Public Service-företagen med det krav på saklighet som gäller för dem.

Så småningom kommer fler böcker. Om fem år kommer situationen sannolikt att vara en annan än i dag. Men en viss osäkerhet lär alltid bestå. Det får vi leva med.