Söndagsbetraktelse nr 194

"Det samhälle ni byggt upp är för hemskt." Så skrev en ung vän till mig i veckan. Han har ett liv som inte alltid är lätt, med ett tidigare omfattande missbruk men också ett begynnande lovande författarskap. Han har inte fått träffa sin tvååriga dotter på över ett år, och hans känsla är – på ganska goda grunder – att de sociala myndigheterna helst vill slippa problemet. Han längtar varje dag efter sin lilla flicka.

Min första lite trötta reaktion var: Sluta anklaga mig och min generation. Du har det nästan så bra som du kan få det här i Sverige. Bara du sköter dig kommer allt att gå bra. Det har blivit väldigt mycket bättre här i landet de senaste 50 och 20 åren, se bara på siffrorna över en allt högre levnadsstandard. Försök göra något själv i stället för att skylla ifrån dig.

Men så hejdade jag mig. Det är aldrig rätt att bara avfärda. Och tänk om han har mer rätt än fel? Hur bra är egentligen det samhälle som vår generation har byggt upp?

Det här är ju en fråga som man inte kan klara av på en kafferast, eller i en söndagsbetraktelse. Men låt oss se på några saker som faktiskt inte är så bra, och som är sämre än förr. Som att vi i många sammanhang är alldeles för hårda. Att vi ibland tycks ha förlorat vårt sinne för nyanser och proportioner. Att våra reaktioner handlar för lite om förståelse och verkligt god vilja.

Här är några exempel bland många:

–  När Stefan Löfven hade blivit omvald till statsminister fanns det flera trådar i sociala medier där budskapet var ”Christer Pettersson, kom tillbaka, här finns något du behöver göra”. Annie Lööf utsattes för en lång och hård hatkampanj i stora kretsar under och efter regeringsbildningsprocessen.

– Flera myndighetschefer m.fl. har under senare år utsatts för mediedrev och efterföljande avsked trots att deras fel i grunden har varit ganska små, ibland obetydliga. Några exempel är Anders Hamsten, Margareta Åberg, Susanne Ackum, Harriet Wallberg, Maria Ågren, Anna Johansson och Anders Ygeman. Alla är mycket bra personer som har slarvat eller gjort något oförsiktigt, men utan att berika sig eller vilja skada. Inget ont uppsåt hos någon såvitt man kan se. Men triumferande medieredaktioner.

– Även Svenska Kraftnäts GD Ulla Sandborgh fick sparken efter felaktigheter hos myndigheten som möjligen är allvarliga men där hennes försummelser – utifrån vad man har fått veta – ter sig relativt begränsade.

– Benny Fredriksson jagades bort från Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm genom medieanklagelser om ett hårt och okänsligt chefskap. Han berördes så illa att han tog sitt liv.

– Psykisk ohälsa bland unga har ökat kraftigt på senare år. Brister i skolans funktion och en tuff arbetsmarknad anges som två av orsakerna.

– Hårda protester mot en helt riktig vårdnadsdom i Svea hovrätt: "Pappan fick ensam vårdnad trots misshandel."

– Stora problem i förorter till våra storstäder med kriminella gäng, skjutningar, rädsla i skolorna och annat sorgligt. Vårt samhälle har spruckit.

– Hårdare straff har blivit universalmedicin.

Kopplingen mellan trötta ovilliga myndigheter, orimliga uttryck för hat, en mediejakt utan proportioner, psykisk ohälsa bland unga, högröstad okunnighet och våld i förorterna är naturligtvis inte uppenbar. Problemen har helt eller delvis olika orsaker. Men möjligen är de exempel på ett samhälle med en särskild sorts problematik: En ny hårdhet.

Omdömet ”det samhälle ni byggt upp är för hemskt” förtjänar vi väl ändå inte. Eller?