Söndagsbetraktelse nr 203

I torsdags ägnade jag nästan fem timmar åt Ruth Bader Ginsburg, 86-årig domare i amerikanska Högsta domstolen. Först såg jag den två timmar långa biofilmen om henne, ”En kvinna bland män”. (I biosalongen var jag En man bland kvinnor.) Och sedan såg jag dokumentären, ”RBG”, som hade premiär strax före spelfilmen hösten 2018. (Resten av de fem timmarna gick åt till att skriva några ord om de båda filmerna, som jag brukar, och att sätta betyg, som jag också brukar.)

Jag hade inte förstått Ruth Bader Ginsburgs enorma betydelse i arbetet mot könsdiskriminering i USA. Hon drev sju fall till landets högsta domstol och vann sex av dem. Med sitt arbete var hon den som betydde klart mest för att se till att lagar som diskriminerade kvinnor förklarades stå i strid med den amerikanska konstitutionen. Och det var inte småpotatis i ett land som i början av 1970-talet hade hundratals lagar som innehöll könsdiskriminerande regler. Bland annat slogs det fast att mannen ansvarar för familjens försörjning och att kvinnan i många hänseenden är skyldig mannen lydnad.

Dessa viktiga insatser gjorde Ruth Bader Ginsburg under 30 år som professor och advokat, på 60-, 70- och 80-talen. Och hon gjorde det med juridiken och stor skicklighet som vapen. Hon var lågmäld och lite blyg, aldrig självhävdande men djupt imponerande. När President Clinton skulle nominera en ny domare i USA:s Högsta domstol 1993 var det hennes man Martin Ginsburg (välkänd skattejurist i New York) som kampanjade för henne. Clinton bad henne komma till Vita huset för en intervju. Hon var i princip okänd för honom, men efter en kvarts samtal var han fast förvissad om att det måste bli hon. I senaten godkändes hennes kandidatur med 96 röster mot 3.

Biofilmen tycks ge en i allt väsentligt korrekt bild av hennes liv och karriär. Och filmen är fascinerande. Men tyvärr är den alltför Hollywoodsk för att kunna få ett riktigt högt betyg. Ibland har händelserna dramatiserats på ett sätt som saknar trovärdighet. Så den är en sjua. Dokumentären är mycket bra, en åtta på gränsen till nia.

Ruth Bader Ginsburg själv är en tia.