Söndagsbetraktelse nr 218
Jag har i alla år fått övertala mig själv att inte fördriva tiden med fel saker. Som att dricka kaffe en gång för mycket eller läsa tidningen en stund för länge när jag egentligen borde jobba eller utföra någon annan nyttig syssla. Dålig disciplin, det har jag alltid haft i överflöd.
Hur många gånger har jag inte inbillat mig att jag behöver läsa igenom ett beslut eller någon annan text som jag skrivit en gång till (vilket alltid är lätt och behagligt men sällan nödvändigt) i stället för att sätta igång med en ny (vilket alltid känns krävande)? Och hur många gånger har jag inte satt på nyheterna fast jag vet precis vad som har hänt, bara för att slippa ta itu med något som tar emot? Och egentligen veta men på något sätt ändå inte erkänna för mig själv att jag borde göra något annat.
Till sist brukar jag lyckas övertala mig själv, och då gör jag det som ska göras. Men för att undvika de ständiga återfallen måste jag antingen skriva lång-, medel- eller kortsiktiga listor med utfästelser om hur jag ska använda min tid, eller planera noggrant – dag för dag eller timme för timme. Och så hankar det sig fram, månad efter månad, år efter år.
Jag frågade Sveriges främste jurist Bertil Bengtsson hur han har lyckats åstadkomma så många böcker, utredningar, artiklar och annat. Det är ett aldrig sinande flöde ur hans penna, och det tar aldrig slut. Han har nyligen fyllt 93. Möjligen har produktionen avtagit något de senaste åren, men nyligen skrev han t.ex. en mycket värdefull rättsfallsgenomgång i Svensk Juristtidning.
Bertil hade uppenbarligen tänkt på den där frågan tidigare, för han svarade snabbt: ”Jag gör det tråkiga först bara, så går det lätt sen.”
Jamen det är ju just det som är problemet! Hur bär man sig åt för att lyckas göra det tråkiga först?
När jag har frågat andra om de också har disciplinproblem har svaren växlat betydligt. Somliga känner igen sig precis, andra vet nästan inte vad man menar. Och märkvärdigt nog (ursäkta denna ofärdigforskade men ändå bestämt hävdade slutledning) har män genomsnittligt betydligt större disciplinproblem än kvinnor. För männen svarar nästan alltid igenkännande (inte Bertil B dock), kvinnorna oftast nekande och inte sällan lätt undrande inför frågan.
Ja, det var den söndagsbetraktelsen. Den gick lätt. (Söndagsbetraktelser är för korta och lättskrivna för att erbjuda några egentliga disciplinproblem.) Men nu har jag en längre artikel som jag ligger efter med och äntligen måste börja skriva. Eller putsa fönstren, det är verkligen på tiden.
En kopp kaffe först bara.