Söndagsbetraktelse nr 222
Min första vecka i USA lider mot sitt slut. Hittills har jag varit i staten Washington 20 – 23 augusti (mestadels Seattle men även huvudstaden Olympia och en beach) och Oregon 23 – 24 augusti (mestadels Portland). I dag åker vi vidare mot Idaho. ”Vi” är jag och två goda vänner från mitt USA-år 1968-69. De lämnar mig och flyger hem till New York resp. Washington DC den 31 augusti.
Som jag skrev i min förra betraktelse vill jag passa på att studera USA lite mer än jag gjort under tidigare besök, och då med fokus på några samhällsfrågor som intresserar mig och med utgångspunkt från några av de saker som kännetecknar Sverige av i dag. En av dessa (nr 10) var tiggeriet, den extrema fattigdomen och den svåra debatt vi haft och har. För närvarande kan det som jag sett av USA i den frågan beskrivas så här:
10. Som de flesta nog redan vet ser man väldigt mycket mer av hemlöshet och extrem fattigdom i USA än hemma. I Seattle finns ett torg i centrum som på kvällarna är mer eller mindre fyllt av människor som inte har någonstans att bo och som lever i misär. De försöker få pengar genom att hjälpa människor med små tjänster om det dyker upp någon chans, genom rent tiggeri (några spelar instrument, som hemma) och ibland säkert genom att stjäla eller sälja narkotika. Och i övrigt lever de på mat från kyrkor, välgörenhetsorganisationer och vissa företag. Ofta är misären kopplad till psykisk sjukdom och handikapp, nästan alltid till missbruk.
I tidningen i torsdags (Seattle Times) fanns en artikel om en "tältby" med f.n. 42 annars hemlösa invånare som i många år har sökt och fått tillstånd att sätta upp sina tält utanför kyrkor, universitet och en del andra platser där man är vänligt inställd till de hemlösa. Hittills har tälten flyttats ca 90 gånger under de år då tältbyn funnits. Anledningen till artikeln var att de hemlösa denna gång gått bet på att hitta någon plats där de kunde få tillstånd. Så då satte de upp tälten på stadens område, utan tillstånd. Frågan är om staden kommer att gå hårt fram eller inte.
Det visar sig att detta med de hemlösas nattvistelser är en stor fråga i delar av USA, främst storstäderna. Drygt en halv miljon amerikaner är hemlösa, och synen på deras rätt att hitta platser att sova varierar minst sagt. I Austin, Texas, har man en häftig diskussion sedan staden beslutat att lätta på de regler som begränsar rätten att sova i det fria på stadens mark. Somliga hävdar att det är en konstitutionell rättighet att få någonstans att sova på allmän plats, men den frågan är inte prövad i domstol.
Även här i USA ser man en hel del personer som sitter och tigger med t.ex. en kopp eller en hatt framför sig. Men det förekommer inte någon debatt att tala om när det gäller tiggeri. Här i USA står det klart att det strider mot yttrandefriheten att förbjuda passivt tiggeri; alla har rätt att be om hjälp så länge de inte stör ordningen på något sätt. Ingen av de personer jag frågat har vetat om det finns tiggare som är romer här i landet.
I USA finns inte som i Sverige någon lagstadgad skyldighet för myndigheterna att ge människor bistånd för deras försörjning. Hos oss finns den skyldigheten i socialtjänstlagen, som ger människor rätt till en ”skälig levnadsnivå”; den som kan arbeta måste dock stå till arbetsmarknadens förfogande. I praktiken sköts den ofta otillräckliga amerikanska fattigvården av kyrkor och välgörenhetsorganisationer. Systemet med ”social security” är inte på något sätt utformat för att garantera existensminimum för alla.
Kort sagt: Problemen med extrem fattigdom är avsevärt större i USA än hemma. Och det finns en debatt om hemlösas boende som påminner en del om den svenska debatten om tiggeri. Men något tiggeriförbud är inte aktuellt.