Söndagsbetraktelse nr 227

Sex veckor har gått av min resa i USA, två av tre mål är avklarade: 1. Resa från kust till kust. 2. 50-årsjubileum i min high school (väldigt roligt!). – Kvar är nr 3: Besöka alla amerikanska stater. Där återstår nu Maine, och senare Hawaii och Alaska.

I denna betraktelse gör jag ytterligare tio enkla nedslag i amerikanskt samhällsliv:

1. Läget när det gäller tv här i USA är klart sämre än tidigare. De förr genomgående seriösa tv-kanalerna – främst CBS, NBC, ABC och CNN – innehåller nuförtiden ganska mycket skräp (om ni ursäktar att jag lägger min egen smak till grund för det omdömet). Det finns tre tv-kanaler som sänder nyheter och annat aktuellt hela dagarna, och det är ju bra i och för sig. Men alla tre är väldigt tydligt partiska politiskt. MSNBC och CNN är mot Trump, medan FoxNews är för. Partiskheten är enerverande.

2. På radio finns numera ett stadigt gott alternativ i form av NPR (National Public Radio), som finansieras genom privata bidrag och innehåller nyheter och intressanta samtal och analyser. Mestadels är det opartiskt. Radio i övrigt innehåller mest musikkanaler, ofta bra. Och så finns det poddar förstås, lika populära som hemma.

3. Tidningarna här tycks inte ha samma ekonomiska problem som hemma. New York Times, Washington Post, Wall Street Journal och USA Today håller stilen såvitt jag kan bedöma. Och det finns många lokaltidningar, relativt sett fler än hemma.

4. Här använder man ordet ”text” för det verb som betyder ”sända textmeddelanden” (utom mejl). Man har alltså ett gemensamt enkelt ord för ”sms:a”, ”messa” och allt vad det kan heta på svenska. Kanske är det jag som ligger efter, men jag tycker att vi saknar ett sådant ord. ”Texta” förekommer dock, och jag föreslår att vi översätter ”text” till just ”texta” på svenska. Det ordet använder vi visserligen i dag för ”bokstavera”, men det är ingen stor förlust om det i stället (eller också) får betyda ”sända textmeddelanden”.

5. När jag kör bil använder jag genomgående blinkers när jag ska svänga eller byta fil. Det gör man mera sällan här. Det förekommer visserligen, men vid filbyten på motorväg bara ungefär en gång på tio. Jag frågade en person som jag pratade med på en bensinmack. Han svarade ”well, I think we only do it when there´s reason for it”. Tja, det låter ju ganska vettigt. Men i Sverige är vi skyldiga att använda blinkers både när vi ska svänga i en korsning och när vi ska byta fil. Borde vi möjligen införa ett undantag för ”situationer då det uppenbarligen inte behövs”?

6. Här hälsar okända på varann i betydligt större utsträckning än hemma. Folk säger oftast ”How´s it goin?” eller ”How ya doin?”. Och man måste åtminstone säga något tillbaka för att inte vara oartig. Men det räcker med ”thanks” eller ”fine thanks”, även om många säger ”fine, and you?”. Det här sättet att hälsa har ju för övrigt blivit ganska vanligt hemma också på senare år, men då mestadels mellan bekanta.

7. Det har kommit en ny bok som heter ”The Education of Brett Kavanaugh” där två journalister gräver djupare i den senast utnämnde HD-domarens bakgrund. Kvinnan som anklagade honom för sexuellt övergrepp, Christine Blasey Ford, bedöms av alla som författarna talat med som mycket trovärdig. I ett långt samtal på radio (NPR) diskuterades om Kavanaugh inte kunde ha sagt så här ungefär i stället för att blåneka: Han kan inte påminna sig detta tillfälle, men han gjorde en del dumt när han var ung, han är ledsen om han har skadat någon och han försöker numera vara en genomgående bra människa. Men de som samtalade var överens om att en sådan linje hade varit omöjlig som läget var, där Kavanaugh hade nominerats av Trump som själv inte är någon nyansernas mästare. Det fanns bara två möjligheter sa man: blåneka eller erkänna. Något annat hade Trump inte kunnat hantera, och med viss sannolikhet hade han då inte stått fast vid nomineringen av Kavanaugh. Hur är det månne – om det nu var så – att känna sig tvingad att ljuga inför världens kameror?

8. Flera har sagt mig att det bland unga i USA blir allt vanligare att se det som lite oartigt att ringa på telefon utan att först varsko på något sätt. Det stämmer ganska väl med min syn på ringande.

9. Det finns återvinningscentraler på sina håll i det här landet, och även pantsystem förekommer. Men USA ligger långt efter oss. Och betalar för plastpåsar gör man definitivt inte här. Jag har mötts av ett litet leende när jag har frågat och ett ”aha, you come from Europe, don´t you”.

10. Häromkvällen såg jag den nya filmen ”Linda Ronstadt – the sound of my voice” på bio. Ibland vet man inte säkert vad det är som gör att man känner ett ovanligt välbefinnande. Men den här filmen hade den inverkan på mig. Kanske var det ”the sound of her voice”, hon var en fantastisk sångerska innan hon drabbades av Parkinson för några år sedan. Eller kanske var det helt enkelt för att filmen var väldigt bra.