Söndagsbetraktelse nr 23

En man hade råkat ut för en orättvisa. Han hade betalat en skuld på 1 000 kr till en annan man men sedan krävts på beloppet en gång till. Och han fick veta av en jurist att han måste betala på nytt om han inte kunde bevisa att skulden var betald. Den andre mannen nekade till att ha fått några pengar. Kanske hade han glömt, kanske utnyttjade han sin kunskap om juridiken, det vet vi inte. Men han retade vår man nästan till vansinne genom att hånskratta och säga att ”det där kan du glömma, det är bara att betala”.

Vår man frågade två vänner till råds.

Den förste sa: ”Betala inte. Låt honom stämma dig inför domstol. Rättvisan är viktig, betalt är betalt. Han ska inte komma undan, den arroganta jäveln.”

Den andre sa: ”Ge dig. Betala igen. Man vet aldrig hur det går om det blir domstolssak. Nöj dig med att veta att du har rätt. Glöm honom och hans hånskratt.”

Vår man bestämde sig för att följa den förste vännens råd. Han blev stämd och förlorade. Enligt domen skulle han nu också betala ytterligare 1 000 kr, i rättegångskostnader. Han fick veta av en jurist att det inte var någon mening med att överklaga eftersom hovrätten inte tar upp sådana mål till prövning. Och han frågade sina vänner till råds igen. Skulle han betala?

Den förste sa: ”Betala inte. Låt honom gå till kronofogden och begära utmätning. Det är ju faktiskt du som har rätt, betalt är betalt. Han ska inte ha några pengar, den arroganta jäveln.”

Den andre sa: ”Ge dig. Betala nu. Om han går till kronofogden och begär utmätning kostar det dig ytterligare en tusenlapp. Nöj dig med att veta att du har rätt. Glöm honom och hans hånskratt.”

Vår man bestämde sig för att följa den andre vännens råd. Han betalade de 2 000 kronorna. Men han kände sig frustrerad och arg. Han beslöt sig för att fråga de båda vännerna igen. Hur skulle han bli av med sin frustration och sin ilska?

Det är intressant att fundera över hur du skulle svara om en av vännerna var du.