Söndagsbetraktelse nr 234
I helgen har jag varit på Bosön och medverkat på ett Nordiskt idrottsjuridiskt seminarium. Alla de nordiska länderna har Idrottsjuridiska föreningar, och de träffas vartannat år. Den här gången avhandlades ämnen som doping, CAS (idrottens skiljedomstol), korruption, terroristhot och problem kring kön och idrott.
Själv pratade jag om korruption inom idrotten, och det viktigaste i mitt anförande blir denna veckas söndagsbetraktelse.
Jag tror att korruption är idrottens största problem. Och då talar jag om korruption ”i vid mening”, dvs. allt agerande som förstör (korrumperar) den ärliga tävlan som idrott ska vara. Det rör bl.a.
– fusk i själva tävlingen i form av doping och annat,
– s.k. match fixing vid spel om pengar,
– mutor vid konkurrens om rätten att arrangera stora evenemang och
– brottslighet i samband med andra kontrakt (t.ex. tv-sändningsrätt eller byggprojekt).
Det pågår ett omfattande arbete mot korruption på den internationella arenan. FN och OECD har varsin konvention (= bindande internationellt avtal) och Europarådet har tre. Europarådet har arbetat fram den enda konventionen som är särskilt inriktad på idrott, ”Council of Europe Convention on the manipulation of sports competitions” från 2014. FN har en särskild avdelning inom UNODC (United Nations Office against Drugs and Crime) för korruptionsbekämpning inom idrotten. Där samarbetar man nära med de stora internationella idrottsorganisationerna, särskilt Internationella Olympiska Kommittén (IOK) men även Internationella Fotbollförbundet (FIFA) och andra.
Det internationella arbetet tycks dock ha begränsad effekt. Om man bara ser till de senaste åren kan man notera bl.a.
– en stor skandal inom FIFA 2015 med ett tiotal internationella fotbollsledare avstängda,
– en jättehärva i samband med Sotji-OS 2014 där det avslöjades rysk statsunderstödd doping i stor skala,
– allvarliga misstankar om mutor i samband med tilldelningen av sommar-OS 2016 till Rio de Janeiro, sommar-OS 2020 till Tokyo och VM i fotboll 2022 till Qatar,
– flera åtal och disciplinära ingripanden mot högt uppsatta idrottsledare i bl.a. Sierra Leone och Senegal för match fixing, cover up av doping och mutor vid konkurrens om stora arrangemang.
Det är enormt svårt att stoppa korruptionen inom idrotten, och naturligtvis fordras olika sorters åtgärder mot t.ex. doping, match fixing och oegentligheter i samband med fördelning av kontrakt. Vid seminariet fokuserade jag på mutrisken i samband med tilldelning av stora idrottsevenemang, som OS och VM i fotboll, Och jag föreslog dessa fyra åtgärder:
1. Tillåt över huvud taget inga gåvor till de personer som ska rösta om vilken kandidat som ska väljas. Betrakta nästan alla förmåner som mutor.
2. Stäng av länder som har avslöjats med mutor ett bestämt antal år från rätten att kandidera för evenemang.
3. S.k. whistleblowers (personer som avslöjar oegentligheter) bör inte bara skyddas utan också belönas.
4. Avstå från lyx och alla extravaganser i samband med internationella idrottsorganisationers möten och arrangemang; signalen ska vara att arbete med idrott inte får handla om att berika sig eller leva lyxliv.
Idrott ska vara ärlig och rättvis, annars är den ointressant. Därför måste idrotten vidta extraordinära åtgärder för att få bort mutor, manipulationer och annat fusk.