Söndagsbetraktelse nr 236

Jag satte mig för att skriva en söndagsbetraktelse om mitt älskade lilla barnbarn Sally. Men först skulle jag radera en ny hög med mejl i skräpkorgen. Jag får för tillfället ungefär 50 skräpmejl om dagen, och de tar förstås en liten stund att radera. Ibland dyker det ju upp önskade mejl bland skräpet, så man kan inte radera hela högen osedd.

Den här gången bestämde jag mig för en städningsaktion dessutom. Jag brukar städa bland skräpmejlen någon gång ibland genom att inte bara radera utan också ”agera långsiktigt”. Många känner säkert igen sig. Man tar fram mejlet och letar upp ordet ”unsubscribe” eller ”remove”. Och så skickar man ett meddelande till avsändaren. Det har brukat fungera, även om många avsändare tycks återkomma efter en tid utan begriplig anledning. Men nu har det blivit allt vanligare att det avregistreringsmejl som man skickar genererar svaret att mottagarkontot inte finns. Och ännu vanligare är det att det inte finns någonstans att avprenumerera. Då brukar jag ta fram ”Mark as phishing” och rapportera avsändaren. Hur effektivt detta är vet jag inget om.

Jag har genomfört sådana här städningsaktioner många gånger. Kortsiktigt funkar det, men de verkar inte få någon långsiktig effekt. Skräpmejlen blir bara fler. Och sedan min USA-resa i augusti–oktober har skräpkorgen översvämmats mer än nånsin av mejl från avsändare som är svåra att bli av med.

Den här gången tänkte jag dessutom göra mig av med några i och för sig intressanta annonsörer vars mejl jag dock upptäckt att jag aldrig läser. Men när jag försökte avregistrera Elgiganten, CDON och Times förpassades jag till deras hemsidor med en lång och krånglig väg för att tacka nej till fler mejl. Alltför lång, jag gav upp.

Jaha, varför skrev jag det här nu då, det var väl inte mycket till betraktelse? Nej, det var det inte, ibland skriver jag mest av frustration. Så blev det i dag. Förlåt alla som har läst en meningslös betraktelse. Och förlåt Sally, morfar skriver om dig nästa vecka i stället.