Söndagsbetraktelse nr 241

Ibland känner man sig dummare än annars. Det har drabbat mig vid två tillfällen de senaste veckorna.

Det första var när jag slog ihop Matilda Gustafssons bok Klubben (om händelserna i och kring Svenska Akademien) efter att ha läst den. Då kände jag mig ovanligt dum därför att jag hade betraktat Katarina Frostenson som naiv när jag hade läst hennes bok K (se Söndagsbetraktelse nr 214). Naiv i sitt försvar av maken, Jean-Claude Arnault. Att jag använde ordet naiv berodde på att jag utgick från att hon inte visste hur illa han hade betett sig. Men Matilda Gustafssons bok visar med en tydlighet som övertygar i varje fall mig att Katarina F visste ganska mycket om mannens beteende. Hennes försvar av honom framstår därför nu för mig snarare som ohederligt.

Det andra tillfället var när jag tog med mig mina kvarvarande lettiska Lat till Riga i vetskapen om att jag skulle mellanlanda där på hemväg från Budapest efter nyåret. När jag kom till flygplatsen i Riga och halade fram mina lettiska pengar visade det sig att alla priserna var i euro. Fin service, tänkte jag, men förklarade att jag ville betala i den inhemska valutan. Då kände jag mig sådär ovanligt dum när jag fick veta att Lettland bytte till euro 2014. Så Lat-pengarna är numera förpassade till den träask med ogiltiga pengar som Sally brukar leka med när hon är här hos mig.

Sensmoral? Ingen. Att känna sig ovanligt dum ibland lär man få fortsätta att leva med.