Göran Lambertz: Söndagsbetraktelse nr 247

70, Dan Eliasson, Födelsedag, Hanna Lambertz, Karin Lambertz, Laila Freivalds, Petter Lambertz, Petter Tarland Lambertz, Rio de Janeiro, Sally Tarland Lambertz, Söndagsbetraktelser, Städer, Susanne Thisted Lambertz

I morgon måndag fyller jag 70 år. Dagen firas i Rio de Janeiro med min familj, där Sally 1 år är given huvudperson. Susanne är med oss i tankarna. Hon och jag var här i Rio för tio år sedan och hade underbara dagar. Ytterligare ca tio år tidigare var jag här på tjänsteresa med dåvarande justitieministern Laila Freivalds och hennes familj + Dan Eliasson, då politiskt sakkunnig. Och hade underbara dagar. (Nåja, tjänsteresan gick till Brasilia och Sao Paulo, men vi gjorde en liten semesteravstickare hit.)

Rio de Janeiro är en av världens finaste städer – och den bästa att fira sin 70-årsdag i. För att vintern hemma blir till härlig sommar, om inte annat.

Det är en egendomlig känsla att fylla 70 år. För även om jag ska bli 104 och alltså har ganska många år kvar att leva, är det ju en märkvärdigt hög ålder. Jag minns det som i går när vi firade min pappas 40-årsdag med fest i trebarnsfamiljens 2-rumslägenhet i Kisa och jag som sjuåring noterade hur påfallande gamla gästerna var. De flesta var runt 40, men någon var nästan 50. 70-åringar var antingen döda eller nästan döda i min föreställningsvärld.

När jag var 38 (1988) konstaterade jag att det var den dittills bästa åldern och att det nog inte kunde bli mycket bättre. Tre fina barn, nytt hus och gott flyt i yrkeslivet för både Susanne och mig. En härlig lyckokänsla ganska ofta.

Ja, 38 var en bra ålder. Men 70 är faktiskt inte så tokigt det heller. En del sorger har det ju varit, men om man bara ser till åldern är det faktiskt rätt perfekt. Man hinner lära sig ganska mycket mellan 38 och 70, och framför allt hinner man förstå en hel del som var nästan okänt då. Att man bör leva mer för andra till exempel.

Det får blir mitt 70-årslöfte: att ta mer ansvar för andra, att inte tänka så mycket på mig själv, att visserligen kompromissa ibland men att leva så att samvetet kan vara gott för det mesta. Någon 70-årsinsamling för ett gott ändamål på Fejan blir det inte. Men kanske en förhoppning om att vi blir många som tänker på alla dessa goda ändamål framöver.