Söndagsbetraktelse nr 25
Det är naturligtvis småttigt att skriva om orättvisor när världen, som nu, upplever mycket allvarliga kriser. Men jag fortsätter enligt min plan. I den här betraktelsen ska jag därför försöka ge ett slags facit till de frågor som jag har ställt de två senaste söndagarna. Huvudfrågan är: Hur ska man bäst tackla orättvisor och kränkningar som man drabbas av och som förgiftar ens vardag?
En liten repetition först: I söndagsbetraktelse nr 23 blev vår man dömd att betala en skuld på 1 000 kr till en annan man trots att skulden redan var betald. Eftersom det blev domstolssak blev han även skyldig den andre 1 000 kr i rättegångskostnader. Han betalade de 2 000 kronorna men kände sig ilsken och frustrerad.
I söndagsbetraktelse nr 24 anmälde vår man sin antagonist för stöld av en flaska whisky på Systemet. Han vittnade i domstol, men tjuven blev friad för att bevisningen inte ansågs räcka. Nytt hånleende, ny kränkning, ny nesa. Vår man vände sig till sina båda vänner för att få råd. Hur skulle han nu göra för att bli av med den ilska och frustration som han kände väldigt starkt?
Att jag över huvud taget skriver om orättvisor, kränkningar och frustrationer beror på det som jag har lärt mig i mitt arbete, eller som en följd av det. Jag har under åren sett åtskilliga personer som är rättshaverister, eller är på väg att bli det. Det är personer som har näst intill gått under på grund av orättvisor som de upplever sig utsatta för av domstolar och myndigheter.
Jag tycker det finns tre grundläggande regler:
1. Upprättelse är oftast inte nödvändig för att man ska kunna gå vidare och må bra. Upprättelse är viktigt, men om det kniper kan man klara sig utan. För att det ska fungera måste man ersätta upprättelsen med något annat. Som rejäl bearbetning, eller försoning.
2. Gör tydlig åtskillnad mellan det egna välmåendet och det ansvar du ibland har för freden och friden i allmänhet.
3. Lyssna noga på goda råd, och håll huvudet kallt.
Utifrån dessa tre regler kan man säga följande till vår man:
Du HADE rätt båda gångerna, men din motståndare FICK rätt. Det känns naturligtvis förfärligt jobbigt. Men kom ihåg att det viktiga är att HA rätt och att HANDLA rätt, inte att FÅ rätt. Hur utfallet blir i domstolar och myndigheter kan man tyvärr inte alltid veta, och inte alltid göra något åt. Ibland blir det fel. Och ibland kan den juridiska rättvisan vara orättvis. Låt dig inte påverkas av att andra människor, eller systemet som sådant, har fallerat. Konstatera det bara, dra lärdom av det, och bestäm dig för att du kan leva med det. Gå sedan vidare - om möjligt stärkt i stället för försvagad. Denna process fordrar ofta en hel del reflektion och självövervinnelse, men ta dig den tid som krävs. Det innebär en stor personlig mognad om man kan lära sig att inte låta andras fel eller brister påverka det egna välbefinnandet.
Så du skulle ha lyssnat mer på den andra vännen. I det första läget, när frågan var om du skulle betala de 1000 kronorna eller låta det bli domstolssak, skulle du ha betalat om och när du förstod att den andre skulle gå till domstol annars. I det andra läget, när frågan var om du skulle betala de 2000 kronorna efter domstolsprövningen, gjorde du rätt som betalade. I det tredje läget, när frågan var om du skulle söka upp antagonisten eller inte, borde du ha avstått och i stället överlagt med dig själv för att komma till rätta med det inträffade. I det fjärde läget, när frågan var om du skulle anmäla antagonistens stöld eller inte, gjorde du rätt om du anmälde för att rätt ska vara rätt och för att brott ska anmälas. Det är svårare att säga om det var rätt att anmäla om du gjorde det för din egen skull, för att hämnas. Då utsatte du dig för en risk för ny frustration. Samtidigt kan knappast någon klandra dig för att du anmälde, även om du gjorde det helt och hållet för att det skulle kännas skönt med revansch.
Nu, i det femte läget när du står där med två kränkningar, gör du bäst i att arbeta med dig själv och dina tankar så att du kan avstå från rättvisa och upprättelse. Dra lärdom av det inträffade i stället, och bestäm dig för att försöka gå stärkt ur det. Du kan inte klandras om du har i bakhuvudet att du ska ge din antagonist ett litet tjuvnyp om det dyker upp något bra tillfälle. Men för den egna sinnesfriden är det oftast bäst att inte belasta tankarna med revanschlystnad.
Detta är mina råd, baserade på mina erfarenheter av rättshaverister och andra kränkta människor. Men som psykolog är jag amatör, så det är fullt möjligt att det finns bättre råd att få. Mitt "facit" är det icke desto mindre.