Söndagsbetraktelse nr 26

Hatet skapar hotet.

Nationalism, revanschlystnad, kränkningar, orättvisor, separatism, arrogans, fiendskap, upprättelsebehov, skoningslöshet. Där finns grogrunden till antagonismen. Folkmord i Afrika, ständigt agg på Balkan, terrorism efter upplevda kränkningar. Den nästan räta linjen mellan invasionen av Irak 2003 och terrorangreppen den senaste veckan i Beirut, Paris och Bamako.

Självklart måste vi slå tillbaka mot terrorangreppen. Och skydda oss förstås, efter bästa förmåga. Men ska vi försöka utplåna och förinta, och använda sådana ord? Gör inte det att vi fjärmar oss alltmer från en möjlig fredlig samexistens?

Jag vet inte om det är rätt att försöka ”Tala med terroristerna”, men jag ska läsa boken (Jonathan Powell). Ivar Arpi har goda argument emot, se http://www.svd.se/bor-vi-forhandla-med-islamiska-staten, men jag är inte övertygad.

För nog är det väl den fredliga samexistensen som är målet?

Och mest av allt är det hatet som skapar hotet.