Söndagsbetraktelse nr 264
Det är väl ett slags sjuka. Men jag har i nästan hela mitt liv irriterat mig på att människor inte håller isär frågor av olika slag och/eller använder irrelevanta argument. Reaktionerna på Palmeåklagarens beslut i veckan att lägga ner förundersökningen bjöd på en ovanligt rik provkarta av sammanblandningar och irrelevans. De flesta kommentatorer var besvikna, missnöjda eller arga av någon anledning. Skälen var många, men framför allt dessa fem:
1. Krister Petersson hade skruvat upp förväntningarna inför presskonferensen, men inget i det han sa var nytt. Ingen ny bevisning mot Stig Engström presenterades.
2. Bevisningen mot Stig Engström räcker inte tillnärmelsevis för en fällande dom. Det vore en enkel match för en försvarsadvokat att få honom frikänd.
3. Bevisningen mot Stig Engström är inte sådan att den motiverar ett beslut att lägga ner förundersökningen. Man borde ha fortsatt arbetet.
4. Man har arbetat i 34 år, och så avslutar man utredningen på ett så intetsägande sätt, med fler frågor än svar. Palmeutredningen har varit ett gigantiskt misslyckande.
5. Om man nu ansåg det rätt att lägga ner förundersökningen borde man ha gjort det utan att namnge Stig Engström. Nu har han pekats ut som mördare utan möjlighet att försvara sig. Det kan vara fråga om förtal av avliden, dvs. brottsligt av åklagaren.
Radio, tv och tidningar spred dessa fem motiveringar om varandra. Jag kunde inte notera något försök att bringa ordning, fastän ju bara nr 3 är relevant för den avgörande och viktigaste frågan: Var det rätt eller fel att lägga ner utredningen? Nr 1 saknar betydelse för något annat än formerna för arbetets avslutande. Nr 2 saknar betydelse utom som en allmänintressant upplysning, det är inget att bli missnöjd för. Nr 4 saknar betydelse utom som en (i och för sig motiverad) missnöjesyttring över Palmeutredningen och svårigheterna att överblicka den. Och nr 5 är en specialfråga som är viktig men som saknar betydelse för om det var rätt eller fel att lägga ner.
Jag har redan sagt vad jag tycker i de frågor som nu är viktiga (nr 3 och 5), och jag har ingen anledning att upprepa det (se extrabetraktelsen i onsdags, http://goranlambertz.se/extrabetraktelse-om-den-avslutade-palmeutredningen/). Det jag nu vill peka på är problemet med sammanblandning och irrelevans. Jag tycker dels att människor (särskilt jurister) borde tänka lite mer på det, dels att medierna (särskilt public service) borde ta ett större ansvar för problemet.
Men det kanske är för svårt? Eller kanske en sjuka hos mig?
PS Att det inte alltid är lätt att förstå vad man säger visar den undersökning som Svenska Dagbladet gjorde för att få veta vad människor tror om Engströms skuld. Man ställde frågan så här: ”Tror du att det var Stig Engström som mördade Olof Palme eller tror du inte det?” Och så presenterade man resultatet så här i lördagens tidning: ”19 procent svarade att de tror att Stig Engström är skyldig och lika många tror att han inte är skyldig. Majoriteten, 62 procent, svarar att de är tveksamma eller inte vet.” – Min fråga till språkintresserade läsare knyter an lite grand till betraktelsens tema: Varför var det fel av SvD (fastän undersökningen var intressant) att ställa frågan på det sätt som man gjorde?