Söndagsbetraktelse nr 269

Ska den som är obotligt sjuk och har kort tid kvar att leva kunna få hjälp att ta sitt liv?

Frågan väcker starka känslor och nu har den blivit aktuell igen. Staffan Bergström hjälpte den svårt ALS-sjuke Per Maritz att dö i tisdags. På fredagen publicerade Dagens Nyheter en debattartikel i saken. Den är undertecknad av 88 personer, bl.a. Staffan Bergström och mig. Vi skriver att regeringen bör tillsätta en utredning om saken. Artikeln sändes till DN den 23 juni, innan Staffan hade hört talas om Per Maritz.

De argument som anförs emot en rätt för människor att få hjälp att avsluta sina liv är främst de här:

1. Där det finns god tillgång på palliativ vård finns inget behov av dödshjälp.

2. Dödshjälp kan leda till att förtroendet för vården minskar.

3. Det är omöjligt att helt säkert veta att patienten verkligen är dödssjuk.

4. Det är omöjligt att säkert veta att patienten verkligen vill dö.

5. Även om patienten verkligen vill dö är det inte säkert att denna vilja är bestående.

6. Det finns en risk att patienter ber om dödshjälp för att inte vara en börda.

7. Människosynen i samhället kan förändras om dödshjälp tillåts.

8. Om dödshjälp legaliseras kommer praxis att utvidgas till alltfler patientgrupper.

9. Dödshjälp innebär särskilda risker för sårbara grupper.

10. Dödshjälp kan misslyckas.

11. Dödshjälp är en börda för personalen.

12. Livet är okränkbart och därför är det alltid fel att avsluta ett människoliv.

Argumenten för en rätt till assisterat självmord är främst dessa:

1. Människor bör själva få bestämma när de ska dö.

2. Det finns situationer där palliativ vård inte räcker mot t.ex. smärta och ångest.

3. En sådan rätt kan höja livskvaliteten och känslan av värdighet i slutet av livet.

4. Det ger en trygghet att veta att man kan slippa ett svårt, kanske outhärdligt lidande.

5. Döden för den som får hjälp kan göras helt smärtfri.

6. En sådan rätt kan för många göra att de slipper överväga ett kanske otäckt självmord.

Till dessa kommer, som argument för en utredning:

7. Det finns ett starkt stöd i landet för en utvidgad rätt till dödshjälp.

8. I flera länder strider det mot grundlagen att inte se till att det finns en hjälp att dö.

Alla dessa argument har betydelse och avvägningen mellan dem är ovanligt komplicerad. Om vi ska införa en möjlighet till dödshjälp i Sverige måste vi se till att det finns trygga garantier för att patienten verkligen vill dö. Det är det viktigaste av allt. Vi kan t.ex. kräva att minst två av varandra oberoende läkare intygar patientens verkliga vilja. Patienten måste självfallet kunna ändra sig när som helst, och det bör vara patienten som bestämmer när livet ska avslutas och som själv företar den avgörande handlingen. För sjukvårdens personal får det inte finnas något tvång att medverka.

Genom en utredning kan vi få klarlagt om en ordning med dödshjälp kan göras helt trygg. Det kan vi få veta genom att studera erfarenheterna i t.ex. USA, Kanada, Australien och Schweiz.

Något ”sluttande plan” får det inte bli fråga om. Vi måste se till att garantierna för patientens bästa bevaras fullt ut. Det kan lagstiftaren se till.

Om vi kan känna oss helt trygga, då bör vi kunna införa en ordning som innebär att vi tillgodoser viljan hos de personer som är säkra på att de vill dö. Kanske för att de lider svårt. Kanske för att de fruktar ett slut som innehåller outhärdliga plågor, eller som känns djupt ovärdigt. Kanske för att de helt enkelt vill bestämma själva när livet ska vara över.