Söndagsbetraktelse nr 270

Är ett samhälle eller en stad på dekis om hälften av det som tidigare var butikslokaler står tomma?

Jag är alldeles utanför Kisa när jag skriver det här, det samhälle där jag bodde mina första 18 år i livet (1950-68). Kisa är centralort i Kinda kommun i södra Östergötland och har ungefär 3 800 invånare.

När jag bodde här på 50- och 60-talen fanns det ungefär 60 butiker o.d. i centrala Kisa, nu är det ungefär 30. Flera av de hus som tidigare hade butiker i gatuplanet har i dag lägenheter eller kontor där. I många fall ser det lite tomt ut. Det är lätt att ställa sig frågan om det betyder att Kisa är på väg utför.

Vad är det som har försvunnit? Jo, i dag finns det inte någon bokhandel, färgaffär, järnaffär, leksaksaffär eller fotoaffär i samhället. Antalet klädaffärer, mataffärer, kaféer, kiosker, blomsteraffärer, banker, sybehörsaffärer och möbelaffärer har minskat. Men det finns fler frisörer, restauranger och träningsföretag. Och till skillnad från 1960 finns det ett systembolag.

Minskningen av antalet butiker o.d. beror mest på den koncentration som har skett till större enheter och varuhus, på lönsamhetsproblem till följd av ökad konkurrens från städer och e-handel, och på ändrade konsumtionsvanor.

Kisa är inte på dekis, snarare tvärtom.

Antalet invånare i samhället är lite högre än för ca 60 år sedan och har även ökat de senaste tio åren. Bostäder finns och står sällan tomma. Villor och flerfamiljshus ser mestadels fina ut. Skolor, förskolor och lekplatser finns, liksom goda kommunikationer, ett bibliotek, en polisstation, en läkarstation, en bank, försäkringsbolag och tandläkare. Och kanske viktigast av allt: det finns några ganska stora arbetsgivare på orten. I utkanterna av samhället finns åtskilliga verkstäder och fabriker.

Så Kisa ligger betydligt bättre till än många andra orter. Det verkar som om t.ex. Hagfors,  Skellefteå, Kristinehamn och Dorotea behöver kämpa mer.

Visst kan man få intrycket, när hälften av det som har varit butikslokaler används till annat, att samhället tillhör förlorarna. Men det behöver absolut inte vara så, och Kisa är ett tydligt exempel på motsatsen. Dessutom är det väldigt trevligt här, precis som det var för 60 år sedan.

Guschelöv, som vi öschöttar säger.