Söndagsbetraktelse nr 293

2021 års första söndagsbetraktelse, det känns lite högtidligt som så mycket annat som har med det nya året att göra. För vi har ju just genomlevt ett år som inte har liknat någonting annat.

Och alla säger att 2020 var ett skitår. Utom dom som vill vara lite egna och håller fram något som gör att året var riktigt bra ändå. Och till den skaran ska jag nu sälla mig. För det hände något oerhört viktigt och bra år 2020, något som i min värld övertrumphar nästan allt: en ärlig och värdig person vann USA:s presidentval över den oärlige och ovärdige person som har låtit ämbetet och landet sjunka djupare än någonsin tidigare. Många har sagt detta före mig, så det är verkligen inte någon särskilt unik betraktelse jag kommer dragandes med. Nu finns det mycket bättre hopp för klimatet, freden och världsekonomin Och det är minsann inte kattskit.

Men det är intressant att väga Donald Trumps valförlust mot all skada som covid-19 har gjort. Helt omöjligt är det ju inte att det var pandemin som gjorde att Trump förlorade. Och i så fall har viruset onekligen gjort något mycket gott. Är det till och med så att det var värt alla försakelser, all död och all förfäran att bli av med Trump? Nja, så kan man ändå inte säga. För det går inte att säga att det var ”värt det” att så många barn förlorade sina föräldrar, mor- och farföräldrar, att så många älskade människor fick sina liv avkortade på ett dessutom ofta väldigt plågsamt sätt.

Men om det nu faktiskt var så att covid-19 var tungan på vågen i presidentvalet, ja då kan man i alla fall använda det där ordspråket med ovanligt stor övertygelse:

Inget ont som inte har nåt gott med sig.