Söndagsbetraktelse nr 298
Den här söndagen blir det tre korta reflektioner: om vapen, ursäkter och skuld.
1. Vapen Kan världen göra något åt det problem som består i att just den som har vapen kan göra i stort sett vad den vill mot andra? Nyligen tog militären makten i Myanmar, för ett halvår sedan i Mali. Varför just militären, fastän kanske sjuksköterskorna, ingenjörerna, byråkraterna eller lärarna har minst lika goda förutsättningar att förstå hur landet bör styras? Jo, för att militärerna och inte de andra har vapen. Det finns något djupt omoraliskt och lätt absurt i att just vapeninnehavet är avgörande. Finns det något sätt att komma åt denna orimlighet?
2. Ursäkter För några dagar sedan tvättade jag bilen på en Preem-mack i närheten av där jag bor. Jag betalade, fick kvittot och trodde att det var allt jag behövde för att ta mig in i tvätthallen. Men jag hade behövt ett papper med en kod också, det glömde mannen i kassan (ca 40 år gammal) att ge mig. När jag återvände efter att ha misslyckats att öppna dörren med hjälp av kvittot gav han mig papperet med koden. Han bad inte om ursäkt för att han hade glömt utan var i stället halvt ovänlig. Då kunde jag inte låta bli att säga att jag tyckte han borde bett om ursäkt och då svarade han lite argt att ”nu har du ju vad du behöver”. – Några dagar senare var jag på restaurang, och när jag fick in notan fanns det en rätt upptagen där som jag inte hade ätit. Jag påpekade det och kvinnan som serverade (ca 30 år gammal) ordnade en ny nota. Men hon bad inte om ursäkt. Dock var hon vänlig, så jag sa inget om den uteblivna ursäkten. Men jag tänkte tanken: Är människor mindre benägna att be om ursäkt för misstag nuförtiden än de var förr? – I veckan handlade jag några saker i en affär som ska läggas ner och därför sålde grejerna med 50 procents rabatt. När jag betalat och granskade mitt kvitto i bilen såg jag att jag hade fått betala fullt pris för en av de tre sakerna. Jag återvände och fick en hundring tillbaka. Och: Mannen i kassan (ca 60 år gammal) bad ”hundra gånger om ursäkt”. Jag sa att jag uppskattade ursäkten särskilt, för det gjorde jag. – Så nu är frågan om åldern spelar någon roll för benägenheten att be om ursäkt. Jag har haft den känslan tidigare och nu fått den något förstärkt. Men min population är naturligtvis alldeles för liten för att tillåta några slutsatser.
3. Skuld Hur ska man se på skuld? I veckan frikändes tre Telia-chefer av Svea hovrätt för anklagelser om mutor i Uzbekistan åren 2007 – 2010. Telia hade betalat ca tre miljarder kronor till ett bolag som kontrollerades av den dåvarande diktatorn Islam Karimovs dotter Gulnara Karimova. Telia har erkänt mutorna, och 2017 ingick bolaget en överenskommelse med myndigheter i USA och Nederländerna om att betala 7,7 miljarder kronor i böter. Men de tre cheferna frikändes på den grunden att Gulnara Karimova inte hade en sådan position i Uzbekistan att hon var ”mutbar”. Hovrätten slår fast i sin dom att åklagaren inte kunnat bevisa att hon hade en sådan maktposition i Uzbekistan att hon hade behörighet att ”de facto” utöva myndighet. – Juridiskt är detta säkert rätt. Det som cheferna gjorde var inte brottsligt, i varje fall inte bevisat brottsligt. Så hur ska man då se på frågan om skuld? De gjorde ju ändå det de gjorde.