Agneta Cronholm, Alexandra Erdélyi, Anna Andersson, Annelie Bengtsson, Annika Bokefors, Bevisning, Dumhet, EP, Erik Eson, Hat, Marthina Bergström, Skam, Våldtäkt

Söndagsbetraktelse nr 304

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 28 mars 2021

Nu har det gått fem dagar sedan jag släpptes ur häktet och åklagaren lade ner förundersökningen mot mig. Det var skönt förstås men väntat efter det polisförhör som hade hållits tidigare på dagen (tisdagen den 23 mars). Då märkte jag rätt tydligt att de båda förhörsledarna var helt klara över hur det hela hade gått till. Det var inte någon våldtäkt utan ett påhitt.

Vid förhöret fick jag nämligen se ytterligare ett bevis (av väldigt många) för att kvinnan som anmält mig hade ljugit. Genom det här beviset (ett textmeddelande till nuvarande sambon Mats) kom det fram att hon hade messat med Mats vid en avgörande tidpunkt. Nämligen en tidpunkt då hon var så gott som medvetslös. Det hade hon själv och vittnet Lotta (som strax innan hade videopratat med henne) intygat för polisen. Men nu dök det alltså upp ett bevis för att hon just då inte bara hade messat med Mats utan också hade pratat med Lotta (mig ovetande förstås). Det hade hon ju inte kunnat göra om hon varit helt borta. Och beviset (textmeddelandet) hade hon raderat från sin egen telefon.

Själv hade jag ju vetat hela tiden att hon ljög, men nu förstod tydligen alla. Att hon hade spelat in våra samtal utan att ha berättat för mig, att hon hade valt ut lämpliga ljudfiler, att hon hade raderat lämpliga delar av textmeddelanden och att hon hade fabriksåterställt telefonen när hon var klar med sitt urval hjälpte förstås. Och att hon hade gjort precis samma saker i ett tidigare mål 2018. Saken var glasklar.

Nå, det var inte det som betraktelsen skulle handla om. Utan om mångas syn på min resp. EP:s (hon som ljög) skuld. Jag håller med alla som klandrar mig för att jag 1) var otrogen mot min kvinna, 2) kladdade på EP (armen om axlarna och kladdigt prat men inga sexuella beröringar eller antydningar), 3) var alldeles för lättlurad och 4) skapade en fruktansvärd massa obehag för mina barn, min särbo och flera andra. Jag skäms som sjutton för det och får bära den skammen i hela mitt liv.

Men frågan om ”våldtäkten” trodde jag skulle vara klar vid det här laget. Det syntes ju så tydligt i utredningen att EP ljugit ihop sin berättelse och manipulerat bevis. Och man hade all anledning att tro att hon gjorde precis samma sak i målet 2018. Att hon på flera sätt hade manipulerat bevisning även då, det kunde man vara helt säker på vid det här laget.

Så nog kände jag mig helt rentvådd. Men åklagaren, Annika Bokefors, valde att säga att ”bevisen inte räckte för fällande dom” fast hon rimligen borde ha sagt att "det framkommit att det inte var fråga om någon våldtäkt" e.d. Det måste väl ha berott på prestige eller ovilja att erkänna egna fel. Att meddela att jag var oskyldig kändes väl inget vidare för åklagaren när jag hade varit inlåst i 15 dagar mest på grund av henne och EP.

Sedan dess har sociala medier översvämmats av hatfulla meddelanden mot mig. Till kanske hälften har det handlat om p. 2 ovan, mitt hela tiden erkända kladdande. Men till mycket stor del har hatet också handlat om den fråga som vid det laget var klarlagd: den juridiska skulden.

Några exempel ur floden: ”Enda fördelen med att han får utrymme i media är att fler människor får se vilket äckel han är. Uppmärksammas han inte så kanske folk tror att kvinnan gjort fel vilket hon inte har. Men kvinnan ska uppmärksammas mer och hennes berättelse ska stå i fokus.” (Erik Eson) – "Hur du hängde ut en kvinna som DU våldtagit." (Marthina Bergström) "Jag och oerhört många fler tror på dej 'Sara'! Naturligtvis har du inte gått med på denna våldtäkt. Vi är otroligt många som stöttar dej!" (Annelie Bengtsson) – "Låt honom inte komma undan. Då godkänner ni alla att det är OK att förödmjuka och ljuga och söndra för kvinnor i hela världen. Han ska in i fängelse, helst sitta i stupstocken på torget och skämmas." (Agneta Cronholm) – "Hon borde hyllas som en hjälte." (Anna Andersson) – "Nej han är inte oskyldig ... Fattar inte hur han kunde frias. Blir så jävla arg." (Alexandra Erdélyi)

Är det verkligen så att det finns så många människor som inte är riktigt kloka?

Och är det faktiskt så att en del av kvinnorörelsen stöttar våldtäktsanmälningar av det här slaget? Jag tycker mig inte kunna dra någon annan slutsats. Är det inte i så fall ganska allvarligt?

--

PS Se denna länk angående EP:s förslagna agerande i 2018 års mål: https://www.youtube.com/watch?v=Fe7Gev0OCHA