Söndagsbetraktelse nr 309

I fredags skrev jag på Facebook att jag hade något att fira som ingenting annat går upp emot. Och vad kunde det vara då?

Jo, det var ett nytt litet barnbarn!! Natten till fredagen födde Hanna hennes och Petters andra lilla flicka, Sallys lillasyster! Idde Barbro Maria. Hon är en helt fantastiskt gullig liten unge (ganska lik sin morfar). Välkommen till världen lilla Idde! Den är inte så kul just nu, när det är pandemi, men det är i alla fall bättre än det var för ett halvår sedan innan Trump förlorade presidentvalet i USA.

När man har skrivit så där – att man firar något som ingenting annat går upp emot – då kan man inte låta bli (i varje fall inte jag) att fundera kring vilka företeelser som är allra mest värda att fira. Och om man då ska vara alldeles alldeles ärlig, då leder ju faktiskt ens barn och barnbarn rejält framför allt annat. Och sedan kommer ingenting och sedan ingenting, och så småningom kommer diverse framgångar för familjen och en själv, undansluppna sjukdomar och olyckor (om nu sådant ska räknas), viktiga starkt positiva världspolitiska händelser och kanske lyckosamma förbindelser. Eller? Det är inte så lätt att rangordna visar det sig. Men min tiobästalista ser nog ut så här om jag gör den till en principiell snarare än en privat lista och bara räknar händelser och uteblivna händelser, alltså inte t.ex. tillstånd (som lycka o.d.):

1. Barnens och barnbarnens födelse.

2. Andra barns födelse, inom familjen eller till andra som man bryr sig mycket om.

3. God eller återvunnen hälsa för familjemedlemmarna när sjukdom, olycka, sjukdomsrisk eller olycksrisk har varit överhängande (annars räknas det inte).

4. God eller återvunnen hälsa för andra personer som man bryr sig mycket om.

5. Barnen eller någon annan man bryr sig mycket om visar sig vid en prövning vara av det rätta virket (ha integritet och civilkurage, vara osjälvisk och genomgenerös).

6. Stor framgång för någon man bryr sig mycket om, eller för en själv.

7. Någon man bryr sig mycket om – t.ex. man själv – klarar en svår prövning.

8. Viktiga starkt positiva världshändelser.

9. Underbara konserter, filmer, fester och annat som skänker stor och djup lycka.

10. Stor motgång för någon man tycker mycket illa om (3 personer för mig).

Hmm, det finns en del fallgropar i denna övning. Man måste se upp så att man inte t.ex. mäter ”när man blev allra gladast”, för då får i grunden rätt obetydliga händelser alltför stor porté. Som t.ex. när Assar Rönnlund dök upp bakom ladan före Mäntyranta i stafetten i OS i Innsbruck 1964. Eller när Thomas Ravelli räddade den sista straffen mot Rumänien i fotbolls-VM 1994.

Sedan är ju frågan om det inte är orimligt – kanske rentav otillåtet – att ha med något så fult som skadeglädje på tiobästalistan. Jo, det är det väl, men om man nu ska vara alldeles alldeles ärlig …