Söndagsbetraktelse nr 330
Jag tittade på satirprogrammet Svenska nyheter på Svt 1 i fredags kväll. Kristoffer Appelquist gick hårt åt regeringens besked att Lagrådet körs över när det gäller Cementa. Kritiken gick ut på att lagförslaget strider mot grundlagen och att kalkbrytningen innebär en oförsvarlig miljöpåfrestning.
Det är förstås lite udda att ta ett satirprogram och en komikers åsikter till utgångspunkt för en betraktelse i en lagstiftningsfråga. Men Appelquist menade utan tvivel allvar med sin kritik, den framfördes inför en stor publik på bästa sändningstid och hans invändningar känns dessutom väl igen från den allmänna debatten. Därför finns det anledning att peka på ett par saker som man måste förstå om man ska kunna bedöma regeringens (och snart riksdagens) ställningstagande rättvist.
Den första är att Lagrådets kritik faktiskt inte är särskilt allvarlig ”på en skala”. Kritiken handlar om två saker, dels att remisstiden var för kort (mindre än en vecka), dels att lagförslaget i praktiken avser ett enskilt fall och därför bryter mot kravet att lagstiftning ska vara generell, dvs. inte rikta sig mot en enda enskild fysisk eller juridisk person. Enligt Lagrådet strider förslaget mot grundlagen på dessa båda punkter.
Kanske var det rätt av Lagrådet att avstyrka förslaget. Men mycket korta remisstider har vi sett många gånger förut, och invändningen är inte av det tyngre slaget. Inte som när en lag står i strid med en grundlagsbestämmelse eller en internationell konvention. Inte som när lagförslaget brister i konsekvens, bryter mot rättssäkerhetens krav eller misslyckas med att tillgodose lagstiftningens syften. Inte som när lagen skapar hopplösa tillämpningsproblem.
Och hur är det då med invändningen att lagstiftningen inte är generell utan i praktiken siktar in sig på ett plötsligt uppdykande problem i en specifik situation? Ja det har vi också sett många gånger förut, och inte heller den invändningen hör till de viktigare. I det här fallet innebär dessutom inriktningen på det specifika fallet att lagstiftningen får mycket begränsad och dessutom kortvarig verkan. Den nya bestämmelsen föreslås bli begränsad till brytning av den kalksten som vid tidpunkten för ansökan omfattas av ett gällande tillstånd, men vars brytning hindras på grund av en tidsbegränsning i det tillståndet. Och lagen ska upphöra att gälla vid årsskiftet.
På en tiogradig skala kommer dessa båda invändningar kanske sammantaget upp till en sexa.
De verkligt tunga invändningarna mot lagförslaget handlar i stället om miljöaspekterna på cementtillverkningen och förtroendet för rättsväsendet när lagstiftaren ingriper i en rättsprocess på det sätt som sker. Men då kommer vi till den andra saken som man bör förstå. Nämligen att regeringen ju redan hade tagit ställning till dessa båda invändningar i det förslag som lades fram för Lagrådet. Om man nu i efterhand skulle ändra sig på grund av dessa ”redan avverkade” invändningar, efter en lagrådsgranskning som i allt väsentligt handlade om andra saker, vore det ytterst oväntat. Ja, faktiskt lite korkat.
Att regeringen i detta fall kör över Lagrådet är därför ingenting annat än väntat. Och enligt min mening gör man rätt – vid den samlade bedömning som lagstiftaren ska göra.
Allt detta är naturligtvis inte så lätt för Kristoffer Appelquist att förstå. Men satir blir inte bra om grunden inte håller. Och Svenska nyheter har hamnat rejält fel flera gånger tidigare, inte minst under Jesper Rönndahls tid. Svt borde ta bättre ansvar för programmet.
--
PS Jag bifogar lagrådsyttrandet för den som är intresserad: Lagrådsyttrandet Cementa
Lagrådsremissen finns här (länken tyvärr inte klickbar), en sammanfattning ges på första sidan: https://www.lagradet.se/wp-content/uploads/2021/09/Lagrådsremiss-Regeringsprövning-av-kalkstenstäkter-i-undantagsfall.pdf