Abdulrazak Gurnah, Afterlives, Böcker, Kultur, Läsande, Tanzania, Upplevelser, Zanzibar

Söndagsbetraktelse nr 340

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 5 december 2021

Att läsa böcker och läsa böcker. Oj vilken skillnad det kan vara! Och nu tänker jag inte så mycket på att böckerna är olika, utan på själva läsandet.

Under resan nyligen till Tanzania inkl. Zanzibar läste jag en av nobelpristagaren Abdulrazak Gurnahs böcker, ”Afterlives”. Gurnah kommer just från Zanzibar och boken utspelar sig i Tanzania under 1900-talets första hälft, särskilt fram till 1925.

Tanzania var en tysk koloni fram till slutet av första världskriget och lydde sedan under britterna de dryga 40 åren före frigörelsen 1961. Boken ger en stark känsla av hur livet kunde vara under kolonialstyret, men framför allt hur det tedde sig för människor med knappa levnadsvillkor och utsatthet. Man får följa några kloka och fina personer som försöker skaffa sig ett drägligt liv och som tar sig fram i en ofta trångsynt omgivning med krav och regler som inte sällan är svåra att förstå och leva efter. Men där det samtidigt finns mycket värme och kärlek. Det är en väldigt bra bok, en nia på min betygskala.

Inte minst var det trevligt att läsa en roman om Tanzania medan man var där. Boken fördjupade vistelsen, och omvänt.

Men så var det då ”själva läsandet”. För mig var detta en speciell läsupplevelse på så sätt att jag för ovanlighetens skull gav mig tid att läsa riktigt långsamt och ordentligt. Jag läser annars ganska snabbt och inte sällan lite jäktat, men nu sjönk jag in i boken på ett sätt som jag inte har gjort på länge. Det tog mig nog 20 timmar att läsa de 275 sidorna.

Dessa 20 timmar var verkligen behagliga, så detta blev en av mina bästa läsupplevelser på länge. Det berodde en del på boken men mest, tror jag, på det långsamma läsandet. De flesta läser kanske alltid på det sättet, men jag hade nästan glömt bort hur det kunde vara.

Och det är väl med läsande av romaner som det är med lyssnande på musik, tittande på film och betraktande av konst. Man njuter mycket mer och förstår på ett djupare plan om man verkligen ger sig tid med det man gör och låter musiken / filmen / texten / konstverket sjunka in. Verkligen sjunka in.