Söndagsbetraktelse nr 346
Föreningen Vetenskap och Folkbildning har utnämnt Estoniafilmaren Henrik Evertsson till Årets förvillare 2021. Jag utnämner utnämningen till Årets billigaste. Inte för att jag tror på konspirationsteorierna kring Estonia, det gör jag inte. Utan för att utnämningen är just billig. Den är lättfången, politiskt korrekt och ganska feg. Och den beaktar inte det som Evertsson faktiskt åstadkom.
Vetenskap och Folkbildning (VoF) gav priset till Evertsson och Juryn för Stora Journalistpriset (som gav sitt pris för Årets avslöjande 2020 till Evertsson) för att de ”till en bred allmänhet lyft fram och legitimerat konspirationsteorier kring Estoniakatastrofen”. Och motiveringen fortsätter: ”Dokumentären är ett utstuderat montage av ensidigt utvalda vittnen, vilseledande animerade sekvenser, suggestiv klippning samt felrepresentation och förvanskning av dokument.”
Vad Henrik Evertssons film visade var ett hål i Estonias skrov som skulle kunna tyda på att det fanns andra förklaringar till fartygets förlisning än den officiellt godtagna, dvs. att bogvisiret bröts loss i stormen. Filmen och hålet ledde till förnyade dykningar och undersökningar där det viktigaste resultatet blev att hålet mycket väl kunde ha uppkommit när fartyget stötte i botten. Det var skönt att höra för oss som har förlitat oss på de undersökningar som gjordes tidigt och som förkastade konspirationsteorierna. Förlisningen var med all sannolikhet en fruktansvärd olycka, ingenting annat.
Men att för den skull utnämna Evertsson till Årets förvillare är billigt. Hans film var ju faktiskt så intressant att den satte igång ny aktivitet kring Estonias förlisning i form av undersökningar som tre länder stod bakom. Det skedde trots att man kände till de omständigheter som enligt VoF gjorde filmen vilseledande. Så de nya undersökningarna var rimligen väl motiverade. För hålet i skrovet KUNDE ju faktiskt innebära att det saknades något viktigt i de ursprungliga analyserna. – Att det ska göras ytterligare undersökningar av fartygets bildäck har vi just fått veta.
Men då kommer vi till hederlighetsfrågan. Om dokumentären faktiskt var ”ett utstuderat montage av ensidigt utvalda vittnen, vilseledande animerade sekvenser, suggestiv klippning samt felrepresentation och förvanskning av dokument”, då kan den ändå inte försvaras.
Vad vi vet i den delen (såvitt jag vet) är att dokumentären inte berättade att det fanns ytterligare ett hål i skrovet, att det i filmen inte visas att det finns en stor sten bredvid hålet i vraket, att hålet i skrovet låg över vattenlinjen och att vittnen som talade emot konspirationsteorierna inte visades i filmen. Detta räcker dock enligt min mening inte för att beskylla Evertsson för ohederlighet. Det hade förvisso inte varit fel, tvärtom, om han hade berättat även sådant som talade emot att fartyget förliste på grund av hålet i skrovet. Men jag tycker att det måste vara en filmare förlåtet att han inte tar fram allt som kan tala för andra förklaringar än den som han lanserar. VoF:s sågning – utstuderat, suggestiv, felrepresentation, förvanskning – framstår som klart (utstuderat?) överdriven. Och undersökningarna skedde, som sagt, trots att man kände till de omständigheter som gjorde filmen något vilseledande.
Genom de undersökningar som gjordes till följd av Evertssons film fick vi ju faktiskt veta något som är väldigt viktigt att veta när historien om Estonias förlisning ska skrivas: Botten var så beskaffad att fartyget kunde få allvarliga skador i skrovet när det sjönk.
Bland det viktigaste för en förening som VoF är att avstå från populism. Om man i sina utnämningar tar hänsyn till en önskan att vara populär, då skapar man lätt grogrund för kritik mot (och ibland hinder för) impopulär forskning och oönskade undersökningar. Det borde ge anledning till eftertanke.