Söndagsbetraktelse nr 347
Just nu verkar alla vara ense om att Regeringskansliet (RK) bör klandras för att man inte lämnar ut alla handlingar till Coronakommissionen som den vill ha för sin granskning. Och RK får kritik från alla möjliga håll för att man ”inte vill låta sig granskas”. Den slutsats som många drar är att regeringen tydligen har något att dölja.
Men ofta är det bra att utgå från lagen. Lagarna innehåller noga genomtänkta gränsdragningar för att förhindra negativa effekter. Och då är den första frågan vad lagen innehåller.
Eftersom Coronakommissionen är en myndighet är det denna regel som ska tillämpas (6 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL): ”En myndighet ska på begäran av en annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över, om inte uppgiften är sekretessbelagd eller det skulle hindra arbetets behöriga gång.” Frågan är alltså, 1. vilka uppgifter som RK ”förfogar över” och 2. vad som är sekretessbelagt eller ”skulle hindra arbetets behöriga gång”.
Till att börja med förfogar inte RK över de anteckningar som personer som deltar i sammanträden gör för eget bruk. Så vad det i praktiken handlar om är sådana anteckningar som sparas i ärendet, oftast sådana som görs av den som fungerar som sekreterare. Det rör sig alltså främst om det som man brukar kalla protokoll.
Att RK inte ska lämna ut allt i protokoll som förs i ärenden förstår man ganska lätt om man tar ett par exempel. Tänk dig t.ex. en notering att ”statsråden X, Y och Z är emot att kärnkraft ses som en hållbar energikälla, övriga statsråd är för”. Eller en anteckning om att ”statssekreteraren A anser att äldreomsorgen är mycket mer eftersatt än människor förstår men att detta helst inte bör komma ut än”. Den sortens anteckningar görs ofta i den s.k. beredningsprocess som sker i RK och sparas utifrån den förutsättningen att de är interna för RK. Beredningsprocessen där bör vara rimligt skyddad mot insyn. Det bör inte bli allmänt känt t.ex. vilka politiska motsättningar som finns inom regeringen. Inte heller bör politiskt känsliga uppgifter som nämns i en beredningsprocess bli offentliga. Och det finns inte skäl att göra det känt utanför RK vilka missförstånd eller pinsamma kunskapsluckor som förekommer där.
Om allt som protokollförs från diskussioner i RK skulle bli känt i efterhand, skulle det skada beredningsprocessen på ett mycket allvarligt sätt.
Därmed har jag inte tagit ställning till vad Coronakommissionen borde få se av protokoll och därmed jämförliga anteckningar som rör pandemin. Hos RK finns omfattande anteckningar från GSS, den statssekreterargrupp som har mötts åtskilliga gånger under pandemin. Det är anteckningar som inte är offentliga och som därför inte lämnas ut till allmänheten, men som enligt 6 kap. 5 § OSL ska lämnas till Coronakommissionen om de inte är sekretessbelagda eller ett utlämnande ”skulle hindra arbetets behöriga gång”. RK har på senare tid lämnat ut sådana handlingar, och på fredagen hölls det också ett sammanträde där RK fick veta vad kommissionen vill se i övrigt.
Vad som ska lämnas ut av sådana handlingar som inte är allmänna kan vara komplicerat att ta ställning till därför att de kan innehålla sådant som inte bör komma ut från RK på grund av t.ex. politiska motsättningar eller känsliga politiska överväganden. Enligt min mening är det klart rimligt att RK får lite tid att överväga en framställning som den kommissionen gjort om att få tillgång till vissa handlingar som inte är allmänna.
Coronakommissionen ska lägga fram sitt slutbetänkande den 25 februari. Det förefaller som om man borde ha begärt att få de aktuella handlingarna för flera månader sedan. Min bestämda känsla är att det snarare är kommissionens fel än RK:s att kommissionen får tillgång till handlingarna så sent som nu blir fallet. Jag får dock reservera mig för att jag nu är ute på ovanligt djupt vatten. Det är säkerligen mycket av betydelse som jag inte vet.
Men en sak är säker, och det vet vi sedan tidigare: Det är mycket lättare att kritisera den granskade än granskaren. Den senare slipper ofta undan.