Söndagsbetraktelse nr 362
I min förra söndagsbetraktelse ställde jag frågan om vi bör acceptera att de styrande i Ryssland mördar sina meningsmotståndare, och vad vi annars bör göra. Jag skrev att jag i nästa betraktelse (= denna) skulle försöka svara på frågan vad som bör göras.
Samma frågor kan förstås ställas beträffande andra länder än Ryssland, och de kan ställas om annat än mord på meningsmotståndare. Det gäller t.ex. de mycket vanliga utomrättsliga frihetsberövandena. Det räcker att exemplifiera med fängslade svenska medborgare, vi har tre kända aktuella fall: Dawit Isaak är fängslad i Eritrea, Gui Minhai i Kina och Ahmadreza Djalali i Iran. Alla har misshagat regimerna men inte dömts för brott i en godtagbar rättsprocess. De har helt enkelt fängslats för att makthavarna ansåg sig behöva och få göra det.
Så vad bör göras? Att på något sätt ingripa med vapenmakt mot de ansvariga staterna är uteslutet, hårda sanktioner och envisa kraftfulla uttalanden på nationell och internationell nivå däremot bra. Men kan vi göra något mer?
Ja, vi måste stärka de rättsliga möjligheterna att ingripa mot skurkstaterna. Det är en lång väg att vandra, men förr eller senare måste vi börja.
--
Det internationella juridiska ramverket behöver stärkas på tre nivåer, dels i fråga om vad som gäller internationellt, dels beträffande möjligheterna att ställa de skyldiga inför rätta, och dels slutligen angående verkställighet av domarna, alltså att sätta de skyldiga bakom galler. (Därutöver behöver reglerna om veto i FN:s säkerhetsråd ändras, men den frågan kan vi ta en annan gång.)
--
För att åstadkomma detta bör FN anta en internationell konvention som starkt förenklat kan se ut så här:
1 § Den som är ansvarig för att en person dödas eller fängslas för att han eller hon avslöjar korruption eller annat allvarligt maktmissbruk ska dömas till fängelse.
2 § Den som är ansvarig ska ställas inför den internationella brottmålsdomstolen. Han eller hon kan gripas var som helst i världen för att ställas inför rätta och få avtjäna sitt straff.
--
Det finns en föregångare till en sådan reglering i den s.k. Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (104 artiklar och 50 sidor lång). Men Romstadgan ”begränsas till de mest allvarliga brotten som angår hela det internationella samfundet” (artikel 5). Det gäller folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och s.k. aggressionsbrott.
--
Någon internationell reglering som tar sikte på mord på korruptionsbekämpare och diktaturers meningsmotståndare finns inte, och i praktiken är den mycket långt borta. Det finns en mängd politiska svårigheter och andra komplikationer innan den kan införas.
--
Men nog vore det rätt om den fanns. Och det är ju en ganska bra utgångspunkt. Det vore dessutom bra om den inte dröjde alltför länge. Kanske något för Sverige att ta initiativ till i FN?