Söndagsbetraktelse nr 366
Hur kan man övervinna osämja bland vänner kring ett ämne som är rejält kontroversiellt i gruppen?
Den frågan har för mig aktualiserats ett par gånger kring det ämne som jag tror väcker starkare känslor än de flesta i Sverige: Palmemordet. Frågan om vem som mördade Olof Palme är nog i min omgivning den som är allra mest ägnad att vålla strid. Mest känslomässigt omtvistad är frågan om det var Christer Pettersson. Men sedan Palmeutredningen lades ner av Krister Petersson för nu precis två år sedan (den 10 juni 2020) är frågan om det var Stig Engström ungefär lika omstridd.
Själv tror jag inte på Christer Pettersson (se söndagsbetraktelse nr 119) men på Stig Engström (se Extrabetraktelse om den avslutade Palmeutredningen onsdagen den 10 juni 2020 och söndagsbetraktelse nr 264). Saken är långtifrån klar, och jag tror alla kan vara med på att bevisningen inte räcker för en tänkt fällande dom mot vare sig Christer Pettersson eller Stig Engström. Men jag tycker Krister Petersson gjorde rätt som avslutade utredningen med hänvisning till misstankarna mot Engström. Och det är ingen som helst tvekan om att Svea hovrätt gjorde rätt som den 2 november 1989 friade Christer Pettersson, även om jag på den tiden trodde att det var han som var mördaren.
I en av mina kamratgrupper är vi rejält oense om detta, nästan så att vi har blivit ovänner. Och stämningen blir ofta dålig när saken kommer upp, för vi kan inte låta bli att provocera varandra.
Nå, nu har vi bestämt oss för att ta den senaste boken om Palmemordet (HG Axberger: Statsministermordet) till utgångspunkt för en rejäl diskussion om saken. Vi har lovat att lyssna ordentligt på varandra, anstränga oss att bara föra fram argument som har saklig betydelse, vara ödmjuka inför fakta, vara beredda att ta till oss av goda skäl och försöka att gemensamt och så objektivt som möjligt värdera de viktiga bevisen i syfte att söka det verkliga bevisvärdet.
Först i oktober ska diskussionen gå av stapeln. Det blir intressant att se om vi kan hålla rimligt sams. Och om vi kan närma oss sanningen.
--
PS Så här skrev PJ Eliasson Teesalu och jag då: Svd artikel om Palmemordet 200822