Söndagsbetraktelse nr 370
Jag är i Irak, Kurdistan, i en vecka. I staden Erbil, som domineras av ett ca 6000 år gammalt citadell, alltså från ca 4000 år f. Kr. Det är blandat arbete och semester, men arbetsdelen är nu avklarad. Jag höll en workshop / kurs för kurdiska domare och åklagare om internationell brottslighet och sättet att hantera den hemma och här. Plus en del om hur man bör vara som domare. Tre dagar med pampig avslutning med diplomutdelning och fotografering. Organisationen ETTC (European Technology and Training Center) arrangerade.
Det började dåligt för mig med motstånd från deltagarna under den första halvan av den första dagen och en deltagare som tog över alldeles för mycket. Några protesterade mot att jag inte kunde någon irakisk rätt. Men sedan gick det fint, och vi hade många och långa diskussioner om diverse fall. 20 personer varav fem kvinnor var det i gruppen. Några män pratade mest (och för mycket) - som det ofta är.
Deltagarna var samfällt mycket upprörda över domen för några dagar sedan mot fyra män som deltog i de s.k. påskupploppen i Örebro och som dömdes till fängelse i mellan 4 och 5 1/2 år + utvisning från Sverige (tre av dem). Alla var med på att männen måste dömas, men de tyckte att domstolen inte tog tillräcklig hänsyn till den oerhörda provokation som männen enligt dom måste ha känt sig utsatta för. OK med ett kort fängelsestraff, men detta tyckte alla var på tok för hårt. Även om jag inte känner till hela bilden så är jag faktiskt böjd att hålla med.
Alla var också upprörda över en dom i Högsta domstolen för ett drygt år sedan där en man från de kurdiska peshmergastyrkorna dömdes till ett års fängelse för att han hade poserat med döda och sårade IS-soldater på ett förödmjukande sätt och därmed – och genom att han publicerade bilderna i sociala medier – gjort sig skyldig till krigsförbrytelser. Även där tyckte mina kursdeltagare att de svenska domstolarna hade för liten förståelse för den åtalades situation. De framhöll den oerhört laddade belägenhet som soldaterna befann sig i när de efter svåra och långa strider hade lyckats besegra IS-styrkorna.
Allra intressantast var det kanske att höra de kurdiska domarnas syn på vad som är viktigast för en domare. Jag hade listat tio egenskaper och bad dom ta ställning: 1. Analytisk skicklighet, 2. Flit och snabbhet, 3. Skrivförmåga, 4. Klokhet / allmänomdöme, 5. Juridiska kunskaper, 6. Integritet / självständighet, 7. Värdighet, 8. Auktoritet, 9. Juridiskt omdöme och 10. Förmåga att fokusera på det relevanta.
När Aftonbladet för ca femton år sedan frågade svenska domare i Högsta domstolen vilken som enligt deras mening var den viktigaste egenskapen, då var det bara Torgny Håstad som svarade det som alla de kurdiska domarna nu var överens om:
Integritet.