Söndagsbetraktelse nr 373
--
För tio år sedan hade jag mitt största professionella misslyckande. Utan någon jämförelse. Jag var ordförande i Yttrandefrihetskommittén, en parlamentarisk utredning som skulle skapa en teknikoberoende grundlag på yttrandefrihetens område. Regeringen hade förstått att Tryckfrihetsförordningen (TF) och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) inte i längden skulle kunna hålla för teknikutvecklingen. Det var t.ex. orimligt att särbehandla skrifter som är "tryckta".
Så kommittén fick direktiv att, om det var möjligt, föreslå en yttrandefrihetsgrundlag som var oberoende av vilken teknik som användes för yttranden. Kommittén arbetade i ett par år med den inriktningen och var i stort sett klar med ett förslag till en ny teknikoberoende yttrandefrihetsgrundlag.
Men då hände det. Tryckfrihetsförordningen är från 1766 och har en oerhört stark ställning i Sverige. Den sägs ha garanterat vår tryck- och yttrandefrihet i flera hundra år och omfattas av stor politisk och juridisk stolthet. Och i sista stund bestämde sig de politiska partierna för att teknikutvecklingen trots allt inte var ett tillräckligt starkt argument för att upphäva TF och YGL. I stället beslöt man sig för att lappa på den existerande regleringen och behålla kopplingen till bl.a. "tryckta" skrifter och "radioprogram". De nya teknikerna skulle omfattas av grundlagarna genom specifika tillägg och ett system med myndighetsbeslutade utgivningsbevis.
Jag var övertygad om att detta var fel väg att gå och skrev som ordförande ett eget förslag som var i stort sett detsamma som det som hela kommittén hade arbetat fram men sedan alltså lagt på hyllan. Regleringen kunde göras helt teknikoberoende utan att man tappade något av det grundlagsskydd som TF och YGL ger, t.ex. censurförbudet, meddelarfriheten, anonymitetsskyddet, ensamansvaret och efterforskningsförbudet.
Sedan dess har TF och YGL ändrats ett par gånger, men teknikberoendet består. Regleringen tar fortfarande sin utgångspunkt i skrifter som är "tryckta" och i "radioprogram".
Då och då ser man problem med teknikberoendet. Det senaste exemplet ges på DN Debatt i dag. Nio representanter för företag som producerar poddar skriver och efterlyser en reglering som ger poddarna, och dom som medverkar där, samma grundlagsskydd som vanlig radio och tv. Att en podcast inte skyddas av YGL i dag beror på att den sprids (som det sägs i debattartikeln) "med en enkel, öppen, decentraliserad distributionsteknik - mp3-filer i så kallade RSS-flöden". Den tekniken skyddas inte av YGL.
Debattörerna skriver: "Det särskilda grundlagsskyddet för yttrandefriheten i medier är väldigt teknikberoende – det som skyddas är inte en viss typ av yttranden (till exempel journalistik) utan yttranden som gjorts på vissa specifika tekniska plattformar, exempelvis tryckta på papper i minst fyra utgåvor om året eller i databaser som registrerats i särskild ordning hos Myndigheten för press, radio och tv. – Poddar passar mycket illa in i detta regelverk."
Är det kanske dags för en teknikoberoende yttrandefrihetsgrundlag nu, tio år "för sent"? Förr eller senare kommer den.