Söndagsbetraktelse nr 378
Den 11 september ska vi rösta. Inför valet 2018 tyckte jag att osakligheten i den politiska debatten var ett stort problem. Det var väldigt mycket klander, påhopp, självberöm, fulpolitik och käbbel i stället för diskussion i sak (söndagsbetraktelse nr 145).
Så jag ställde till med en ”saklighetstävling” och granskade i vad mån partierna och deras företrädare använde sakargument i den politiska debatten. Och jag utfäste mig att rösta på det parti som vann saklighetstävlingen. Det gjorde M, så för första gången i mitt liv röstade jag på dom.
Den här gången tycker jag inte att sakligheten har varit något större problem. Det finns visserligen några politiker som har svårt att föra en diskussion utan att kritiken av motståndarna blir huvudsaken, men de flesta avstår i allt väsentligt från det. Jag vet inte vad förändringen beror på (om jag nu har rätt), men det är skönt. Och jag hoppas det fortsätter så.
I den här valrörelsen är det snarare bristen på ideologi som är problemet. Det är i och för sig inte konstigt, för vi har ovanligt många och svåra samhällsproblem att försöka lösa. Som energikrisen, kaoset i sjukvården, gängbrottsligheten, försvaret och inflationen. Och självklart måste det ges stort utrymme åt regeringsfrågan.
Att de akuta problemen är stora och regeringsfrågan komplex får lätt till följd att de ideologiskt präglade frågorna hamnar i bakgrunden. Som biståndet, klimatpolitiken, arbetsrätten, klyftorna i samhället, de mänskliga rättigheterna och utrikespolitiken. Och så har det blivit i den här valrörelsen. Migrationspolitiken är ett undantag, den diskuteras ganska flitigt även på ideologisk nivå.
Jag har en känsla av att partierna och deras företrädare är lite rädda för att ge ideologin plats. Kanske för att det ska upplevas som verklighetsfrånvänt? Självklart har det betydelse vilka ämnen som utfrågare och debattledare väljer att ta upp, men jag tycker att de ideologiska argumenten ofta saknas.
Jag kan förstås ha fel, jag har inte hittills följt debatterna och partiledarutfrågningarna särskilt intensivt. Men de två sista veckorna ska jag lyssna och läsa mer. Och jag hoppas debatten blir mer ideologisk, i varje fall att de ideologiskt inriktade argumenten får större plats.
Då blir valrörelsen intressantare. Och mer engagerande. Tycker jag.