Söndagsbetraktelse nr 382
--
När blir man så arg att man säger saker som man sedan ångrar? Och hur ska man kunna låta bli? Det senaste halvåret har jag blivit så arg fyra gånger. Och då har jag ändå bestämt mig för att försöka att ALDRIG bli det. I stället ska jag använda de tekniker som finns för att styra undan ilskan och ta det lugnt.
Det handlar aldrig om sådant som man VERKLIGEN har anledning att bli arg på. Som att ryssarna medvetet dödar barn med sina bomber och missiler. Som att Dawit Isaak, Gui Minhai och Ahmadreza Djalali sitter fängslade för att de har agerat för demokrati och frihet. Eller som att Trump ljög sig igenom sitt presidentskap i världens viktigaste demokrati, och fortsätter ljuga.
För min del handlar det i stället om småsaker där JAG SJÄLV berörs. Jag kan plötsligt bli enormt irriterad på något som någon gör eller säger. Av de fyra tillfällena de här månaderna berodde min irritation första gången på att en person nonchalerade och skojade bort att en gemensam kostnad hamnade på mig. Den andra gången berodde det på att en person fortsatte att älta en sak som jag tyckte kunde vara avklarad. Den tredje gången berodde det på att en person som jag var på restaurang med lade sig i en fråga som jag ställde till personalen, och sedan gjorde samma sak på nytt tio minuter senare (han tyckte inte att frågorna behövde ställas). Och den fjärde gången berodde det på att en person hade alldeles för svårt (enligt min mening) att komma fram till ett beslut i en ganska enkel sak.
Även sett i backspegeln tycker jag att det var befogat alla fyra gångerna att jag reagerade och sa ifrån. MEN JAG SKULLE HA GJORT DET UTAN ILSKA, lugnt, snällt och omtänksamt, kanske lite skämtsamt. Det finns ingen anledning att bli arg bara för att man plötsligt känner sig irriterad. Och det bara förstör. Därtill bör man förstå att irritationen ofta handlar lika mycket om en själv som om den andre. Alla fyra gångerna bad jag om ursäkt, och det hade jag skäl att göra.
Jag har lärt mig att jag kan bli sådär arg ibland när jag plötsligt blir väldigt irriterad på något som berör MIN EGEN SINNESFRID. Det går över snabbt, och jag ångrar att jag blev arg. Men ilskan hinner ibland komma ut.
Jag har också förstått att jag inte kan komma åt själv irritationen, den kommer bara plötsligt och går knappast att hejda. Så vad det handlar om är att se till att HÅLLA IRRITATIONEN INNE. Tills den har gått över, eller tills jag har insett att det inte finns någon anledning att bli arg.
Efter den fjärde attacken av ilska bestämde jag mig för att ta till det gamla beprövade knepet att räkna långsamt till tio. Men jag vet inte än om det fungerar, för det är ett par månader sedan jag blev sådär irriterad att jag hade anledning att lägga band på mig.
Men så småningom får vi se.