Söndagsbetraktelse nr 383

Min granne Aina Hallin är död. Hon bodde på andra sidan Hörnstensvägen i Uppsala, i huset på bilderna (1988 resp. 2022). Dit flyttade hon 1969 med sin man Sievert. Då var hon 41 år gammal och de var nygifta. Sievert avled 1999. Han hade en son sedan tidigare, Aina fick inga barn.

Aina föddes den 9 juni 1928 i Västerfärnebo i östra Västmanland. Hennes föräldrar hette Anton och Greta Lehnberg och var båda från Västerfärnebo. Pappa Anton var född 1883. Han var lantbrukare och körde även lastbil. Familjen hade gården Tappebo tillsammans med Antons far och mor. Mamma Greta var född 1900 och hette Jansson som flicka. Hon arbetade i hemmet. Aina fick en lillasyster Amy 1930.

Redan när flickorna var små drabbades familjen av den stora sorgen att mamma Greta fick lungsot och avled efter en tid på sanatorium. Så Anton blev ensamstående. Han skötte gården med hjälp av sin mamma och pappa, ibland grannar och släktingar. Enligt Aina var pappan enastående som klarade att ta hand om allt på gården samtidigt som han var väldigt bra med flickorna. När Aina var liten var hon oftast i köket med farmor, men när hon blev lite större var hon mycket ute på gården och hjälpte sin pappa, bland annat med att rensa. Hon gick bakom honom och tog hand om renset.

Aina gick sex år i skola i Västerfärnebo. Hon konfirmerades 1943, gick och läste i Västerlid dit det var en mil med cykel. Efter skolåren bodde Aina kvar hemma och hjälpte sin pappa med hushållet och sysslor på gården i övrigt. Hon körde mycket häst, ibland med alla gårdens tre hästar förspända. Däremot red hon inte, ”det hade vi inte tid till”.

När Sievert och hon hade flyttat till Uppsala arbetade Aina några år med att städa på Ofvandahls konditori. Annars tog hon hand om hemmet, trädgården och hunden. Den sista hunden som hon och Sievert hade var en brun labrador som hette Sessan. Sieverts främsta intresse var att fiska. Aina var med honom ibland och de fick massor av fisk. De hade bil och Sievert körde till Mälaren där det bästa fisket fanns.

Aina och Amy fick sju kusiner på sin mammas sida, ingen på sin pappas. Amy fick två barn med sin man Rolf. Innan Amy dog 2010 pratade systrarna med varandra på telefon så gott som varje kväll.

Aina blev 94 år. De sista två åren hade hon hemtjänst. Det var bra, för hon kunde bo kvar hemma in i det sista. Hon klagade aldrig, tackade ofta. Den sista månaden blev hon svagare och tunnare. Den sista veckan var hon sängliggande. Hon avled på morgonen den 27 september.

Snart kommer säkert det röda trähuset från 1932 att vara borta. Marken är värd många gånger mer än huset.

För Aina är livet slut. För oss andra går det vidare.