Anders Hamsten, Facebook, Födelsedag, Samvaro, Söndagsbetraktelser

Söndagsbetraktelse nr 39

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 21 februari 2016

I veckan fyllde jag år. Nuförtiden domineras mina födelsedagar – även om andra delar av dem är ännu trevligare – av en härlig stormflod av hälsningar på Facebook. Fullkomligt överväldigande. Många för mig okända FB-vänner hör av sig med glada vänliga tillrop, hjärtan och blommor. Men de flesta som skriver är släkt, vänner och bekanta, från när och fjärran, förr och nu. Tio grattismejl fick jag, e-posten har börjat sina. Två telefonsamtal och några sms räknades in. Ett enda kort kom med posten, inget brev, Men som sagt – en stormflod på Facebook.

 

Någon gång bör man förstås ställa sig frågan hur man ska se på det blixtumgänge som kontakterna på Facebook innebär. Jag frågar mig det då och då. Och än så länge har jag alltid kommit fram till samma svar.

 

Jag gillar det. Framför allt för att man kan hålla en mycket bättre kontakt med släkt och vänner än man annars skulle kunna. Kortvarigt och lite ytligt, javisst, men mycket bättre än inget. Och man kan lätt göra mer av det när kontakten finns där.

 

Men så är det ju det där med kortvarigheten och ytligheten. Ska man bekymra sig för den? Tar Facebook-umgänget den plats som i stället borde finnas för en allvarligare, djupare, bättre samvaro in real life?

 

Inte för mig. Man har bara si och så mycket tid, och den räcker bara för si och så mycket socialt umgänge. Och vi är alla mer eller mindre benägna för sådan samvaro. Kanske är jag det lite mindre än många andra. Inte minst därför är jag glad åt Facebook. Där upprätthålls i alla fall kontakterna, och möjligheten till lite mer när det passar. Det sker rationellt, snabbt och efter eget val.

 

Men jag måste ge mig själv regler för Facebook. Blir det för mycket mår jag illa. Så det får bara bli ett besök på förmiddagen och ett på kvällen. Undantag ibland när det finns något av särskilt intresse (som födelsedagshälsningar).

 

Jag hade egentligen tänkt skriva denna söndagsbetraktelse om Anders Hamsten, som jag högaktar. I stället blev det några enkla ord om umgänget på Fejan. Men nu fick jag i alla fall detta lilla sagt om Karolinska Institutets avgångne rektor, en verklig hedersman.