Söndagsbetraktelse nr 398

I Utrikesdepartementets senaste rapport om Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Turkiet (maj 2021) står det bland annat så här:

”Respekten för de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer urholkas fortlöpande. Inte minst rättsväsendets oberoende och rättssäkerheten har undergrävts. Korruption fortsätter att vara ett utbrett problem.

Lagar mot terrorism och brott mot staten, liksom anklagelser om förtal av presidenten, används för att tysta oliktänkande och regimkritiker. Detta gäller även oppositionspolitiker, särskilt från det prokurdiska Folkets demokratiska parti (HDP).

Den negativa utvecklingen fortsätter avseende yttrande-, press- och informationsfriheten, med trakasserier av rättslig karaktär, frihetsberövanden, hot och våld mot journalister, övervakning, regleringar och självcensur.

Det civila samhället i Turkiet är aktivt, men dess utrymme att verka krymper, bland annat som ett resultat av nya lagar. Rättsliga åtgärder och andra efterräkningar mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella har ökat. Hbtqi-personer utsätts regelbundet för diskriminering.

2021 frånträdde Turkiet Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen).”

Detta är det land som vi nu gör allt för att blidka i syfte att komma med i Nato. Sverige, ett land med full respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer, med en ramstark yttrandefrihet, utan hot eller våld mot journalister, utan efterräkningar mot människorättsförsvarare och advokater som försvarar oppositionella, med gott skydd för hbtqi-personer och ett aktivt arbete mot våld mot kvinnor. Vi lägger oss nu ganska platt för ett land som får underbetyg i alla dessa grenar. Ett land med mycket stora brister i yttrandefriheten och andra grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag förstår att regeringspartiernas företrädare vill betona det olämpliga och smaklösa i vissa yttranden, som den hängda Erdogan-dockan. Men borde man inte också betona det oerhört värdefulla i friheten att yttra sig? En verklig frihet där ingen kan fängslas för sina åsikter. En frihet att säga vad man vill, även när det är olämpligt och smaklöst.

Det turkiska parlamentets talman kallade aktionen för en ”avskyvärd terrorhandling”. Om vi inte förstod det tidigare så förstår vi nu att det som vi kallar ett smaklöst utnyttjande av yttrandefriheten faktiskt är terrorism i Turkiet, och det som man kräver av oss att vi ska stoppa.

Våra företrädare i förhandlingarna med Turkiet betonar kanske detta? Att yttrandefriheten är en frihet som måste finnas i ett friskt land. Att den kommer vi inte att tumma på. Jag tvivlar på att vi betonar detta som vi borde, för i så fall skulle vi nog få veta det.

Jag tror det är dags att sluta förhandla med Turkiet. Dags att överlämna medlemskapsfrågan till Nato.