Söndagsbetraktelse nr 404

Möjligen påminner sig någon att jag missade en inbokad och delbetald Alaskaresa förra sommaren. Anledningen var att jag hade varit i Irak och därför (jag fick veta det för sent ...) behövde visum till USA. Ett visum fordrar en intervju på amerikanska ambassaden, en intervju som det var drygt ett års kötid till. (Söndagsbetraktelse nr 376.)

I så fall kanske någon också påminner sig att jag brottades med frågan om jag skulle skriva ett brev till ambassadören för att försöka komma före i kön. Min intervju var då (i augusti 2022) inbokad till den 31 augusti 2023, och jag behövde komma in i USA före den 6 april för att få utnyttja de flygbiljetter som jag och reskamraten hade köpt med Alaska Airlines.

Att jag nog var ett ganska klart visumfall talade för att skriva brevet. Att det är moraliskt tvivelaktigt att försöka skaffa sig en favör när alla i princip bör behandlas lika, det talade emot. Men efter ett par månaders tvekan skrev jag ändå brevet (förlåt Gud och den som jag må ha trängt mig före!) – och min intervju flyttades hitåt i tiden med ett halvår, till den 6 februari. Sedan var det ingen match, två lätta frågor under intervjun och ett visum för tio år var i hamn.

Så snart bär det av, det ska bli härligt! Lite dyrt, men vad gör man inte för att kunna bocka av den 49:e staten av 50. Att Alaska dessutom ska vara bedövande vackert, det är sekundärt.

PS. Bilden föreställer Anchorage, där det bor ungefär lika många människor som i Uppsala.