Söndagsbetraktelse nr 405
Man kanske kan tycka att ”snippadomen” kunde vara färdigdiskuterad vid det här laget. Men domen och dess efterdyningar inrymmer några så viktiga principfrågor att jag inte kan låta bli att ta upp den igen.
En första utgångspunkt för diskussionen är att man inte får blanda ihop frågor av olika slag. Det har visat sig att man lätt gör det.
En andra utgångspunkt är att det var fel och upprörande att mannen inte dömdes, fastän det stod klart att han hade gjort sig skyldig till i varje fall sexuellt ofredande av flickan.
Domen och efterdyningarna väcker åtminstone sex olika frågor:
1. Var det fel av hovrätten att ta upp en diskussion om innebörden av ”snippa” och att i sin bedömning hänvisa som man gjorde till Svensk ordbok?
2. Gjorde hovrätten en felaktig bevisvärdering när man friade mannen?
3. Var det fel av åklagaren att inte ha med ett andrahandsyrkande om sexuellt övergrepp mot barn som säkert gjort att mannen hade fällts?
3 A. (Den här frågan stoppar jag in vid 15-tiden på söndagseftermiddagen efter en diskussion i den juridiska frågan om vad bestämmelsen i 30 kap. 3 § rättegångsbalken egentligen innebär.) Hade hovrätten bort fälla mannen för sexuellt övergrepp mot barn fastän det inte fanns något andrahandsyrkande?
4. Var det fel av hovrätten om man påverkade åklagaren att inte ta med ett andrahandsyrkande?
5. Var det fel av kommenterande jurister att kritisera hovrätten?
6. Var det fel av Socialdemokraterna i Göteborg att påverka de två nämndemännen att avgå?
Fråga 1
1. Åklagarens gärningsbeskrivning löd så här i den viktiga delen: ”JS har genom att föra sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hålla handen på målsägandens snippa och ha ett finger inne i snippan, utfört en sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens allvar varit jämförlig med samlag, med NN som var 10 år.”
2. Med den gärningsbeskrivningen var hovrätten tvungen att ta ställning till om fingret ”inne i snippan” utgjorde en sådan sexuell handling som var jämförlig med samlag. Det kunde man ha gjort utan att diskutera innebörden av ordet ”snippa”, t.ex. genom att säga att ”det avgörande för bedömningen är om JS finger var så långt inne i flickans underliv att handlingen var jämförlig med samlag”. Om man hade skrivit så hade man sannolikt sluppit all uppmärksamhet kring domen, fastän slutresultatet (att mannen inte dömdes för något) hade varit lika felaktigt som det nu blev.
3. Men för den skull kan man inte säga att hovrätten gjorde fel som tog upp diskussionen om innebörden av ordet snippa. Det var ganska naturligt att göra det, eftersom ordet hade central betydelse i åklagarens gärningsbeskrivning. För vad betyder egentligen ”ha ett finger inne i snippan”? Kunde man kanske slå fast att det var våldtäkt redan genom att flickan uttryckte sig så? Den frågan måste hovrätten ha ställt sig, och då var det naturligt att försöka besvara den på ungefär det sätt som man gjorde. Man frågade sig först ”vad betyder det när en liten flicka säger att ett finger är inne i snippan”? Och man kom fram till att ”det kan vi inte säga säkert, så saken avgörs av vad som är bevisat om hur långt fingret var inne”. Detta var ett helt riktigt resonemang av hovrätten, även om man som sagt (p. 2 ovan) kunde ha gått en genväg.
4. Men var det då ändå fel att slå fast att man fick ”falla tillbaka på den betydelse ordet får anses ha i allmänt språkbruk” och då hänvisa till Svensk ordbok? Ja, det var fel eftersom man inte kunde dra slutsatsen att betydelsen enligt Svensk ordbok var densamma som i allmänt språkbruk. Men det var framför allt ONÖDIGT eftersom man inte behövde slå fast något ”allmänt språkbruk”, eller ens någon betydelse att ”falla tillbaka på”. Man kunde ha resonerat enligt p. 3, eller enligt p. 2.
5. Så det var inte fel av hovrätten att ta upp ett resonemang om innebörden av ”snippa”. Men det var onödigt. Det var fel att hänvisa till Svensk ordbok på det sätt man gjorde. Men det saknade betydelse. Man skrev fel eller onödigt, men man dömde rätt i frågan om flickan hade varit utsatt för en våldtäkt.
Fråga 2
Jag menar att det normalt är omöjligt för en utomstående att göra en bättre bevisvärdering än domstolen. Det gäller i varje fall om domstolens redovisning av värderingen är någorlunda vettig. Det var den i det här fallet, och jag menar därför att det inte går att säga att hovrättens bevisvärdering var fel.
Fråga 3
Det var ett allvarligt fel av åklagaren att inte ha med ett andrahandsyrkande som kunde säkerställa att mannen inte blev friad. Det hade räckt för åklagaren att påstå ”han har i varje fall sexuellt berört målsäganden”, så hade mannen dömts.
Åklagaren sa själv att hon blev påverkad av hovrätten att avstå från andrahandsyrkandet. I så fall var hennes fel inte fullt så allvarligt som det hade varit annars. Det kan ofta vara begripligt att åklagaren gör som domstolen verkar vilja. Och samtidigt måste åklagaren naturligtvis ta ansvar för sitt eget beslut.
Det som sägs här nedan angående Fråga 3 A ändrar måhända på det nu sagda. Jag lämnar det öppet tills vidare.
Fråga 3 A
I lagen står det så här: "Dom må ej avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar i behörig ordning förts eller fråga om ansvar eljest enligt lag må av rätten upptagas. Ej vare rätten bunden av yrkande beträffande brottets rättsliga beteckning eller tillämpligt lagrum." (30 kap. 3 § rättegångsbalken)
Gärningsbeskrivningen såg ut så här: "JS har genom att föra sin hand innanför målsägandens shorts och trosor, hålla handen på målsägandens snippa och ha ett finger inne i snippan, utfört en sexuell handling, som med hänsyn till kränkningens allvar varit jämförlig med samlag, med NN som var 10 år."
Jag har utgått från att domstolen är bunden av åklagarens preciseringar och att man därför inte kan döma för sexuellt övergrepp mot barn när åklagaren har lagt in preciseringen "och ha ett finger inne i snippan". Och så har jag också skrivit i den diskussionstråd som har uppkommit med anledning av denna betraktelse. Men nu har en processrättskunnig jurist skrivit att hon inte håller med mig, utan att enligt hennes uppfattning hovrätten hade kunnat döma för sexuellt ofredande och också var skyldig att göra det. Så kanske hade jag fel, och i så fall gjorde alltså hovrätten fel på denna avgörande punkt.
Fråga 4
Jag kan inte se att saken har klarlagts. Men om hovrätten faktiskt påverkade åklagaren att inte framställa något andrahandsyrkande, då var det ett mycket allvarligt fel. Även om ordföranden inte kallade detta yrkande för ”magstarkt” (som åklagaren sa) utan ”långsökt” e.d. (som ordföranden sa), var det ett klart fel. Och det var också detta, tillsammans med att åklagaren gjorde som hovrätten ville, som fick målet att sluta så illa som det gjorde.
Det som sägs här ovan angående Fråga 3 A ändrar måhända på det nu sagda. Jag lämnar det öppet tills vidare.
Fråga 5
Det var allvarligt fel av några juristkommentatorer som sa, eller åtminstone klart antydde, att hovrätten hade dömt fel genom användningen av ordet snippa. Det finns några jurister som ofta blir tillfrågade vid frikännande sexualbrottsdomar och som också alltid säger det som den upprörda mediekåren och allmänheten ”vill höra”. Det gör de ofta utan att försöka förklara vissa grundläggande saker som gäller för domstolens bedömningar och slutsatser. Det betyder att de inte tar det ansvar som de bör. De borde ha satt sig in i målet så pass noga att de kunde ha sagt det viktiga, nämligen:
– att målet i praktiken bara handlade om bevisvärdering,
– att det som hovrätten skrev om ”snippa” därför saknade betydelse, och
– att det enda tydliga felet i målet var att det inte framställdes något andrahandsyrkande, vilket medförde att mannen måste frias.
Fråga 6
Det allvarligaste felet av alla gjorde Socialdemokraterna i Göteborg som påverkade de båda nämndemännen att lämna sina uppdrag. Det innebar ett helt oacceptabelt politiskt inhopp i dömandet. Jag hoppas att det får konsekvenser.