Söndagsbetraktelse nr 415
Hur kan man skydda demokratin i ett land som är granne med en stat som är stor, mäktig, imperialistisk och djupt odemokratisk? Ukraina och Taiwan är två exempel.
Centralasien består av fem länder där frågan är både komplicerad och högst aktuell: Kazakstan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Kirgizistan och Turkmenistan. Kazakstan, Uzbekistan och Turkmenistan är rika på naturtillgångar, medan Tadzjikistan och Kirgizistan är betydligt fattigare och dessutom fientliga inbördes. Alla fem ingick i Sovjetunionen före upplösningen 1991 och hade aldrig haft någon tradition av självständighet och demokrati dessförinnan. Sedan 1991 är alla självständiga och formellt demokratiska, men med ett större eller mindre mått av autokrati och ett större eller mindre inflytande från Ryssland. Lätt förenklat ...
Nästa vecka hålls det en stor juristkonferens i Uzbekistans huvudstad Tasjkent, ”Tashkent Law Spring 2023”. Jag har råkat slinka med som talare kring temat konstitutionell rätt och ska prata just om det rättsliga skyddet för demokratin. Uzbekistan är på väg att få en ny grundlag, och den kommer att vara central i samtalet. Jag lägger med den sist i denna betraktelse för den som är intresserad. Rättsstaten ("rule of law") behandlas i artiklarna 130 ff.
Konstitutionen är tydlig: Demokratin och rättsväsendet har ett starkt grundlagsskydd. Folket avgör vem som ska styra landet. Domstolarna, som är den yttersta garanten för demokratin, är självständiga. De står fria från den lagstiftande och den verkställande makten.
Men formell självständighet är en sak, reell en annan. Det räcker inte med lagar. Det måste finnas resurser, lojalitet, gott ledarskap, verkligt oberoende och en god organisation. I världen finns många domare som inte är mer självständiga än att de tar stor hänsyn till den politiska maktens önskemål. Det kan innebära att "rule of law" är en chimär.
I sådana länder har demokratin i praktiken ett mycket svagare skydd än den ser ut att ha.
Hur är det i Uzbekistan? Det ska jag försöka ta reda på.