Demokrati, Domare, Gåvor, Integritet, Islam Karimov, Korruption, Mat, Rule of law, Shavkat Mirziyoyev, Söndagsbetraktelser, Tasjkent, Uzbekistan

Söndagsbetraktelse nr 416

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 21 maj 2023


I Uzbekistan dukar man pampigt till galamiddag (som på den vänstra bilden), och man har mycket fint porslin med ett antal klassiska mönster (som på den andra). Just hemkommen (den andra bilden tagen på lördagen med ett konstaterande att de klassiska mönstren inte alltid är så vackra bredvid varandra) vill jag fortsätta min ”tradition” att göra några observationer om det land jag besökt:

1. I Uzbekistan blir människorna aldrig arga. Det är i alla fall vad de själva säger. Och det ligger nog något i det. De är vänliga och godmodiga, om än inte lika ”uppvaktande” som i Indien.

2. Att duka vackert till fest är en nationell stolthet. Och oj vilka festmiddagar, med musik och dans och med middagsgästerna så småningom mitt i dansen! Men vin fick man be om särskilt.

3. Vid middagarna börjar man med framdukade smårätter inkl. frukt och så småningom te eller kaffe om man vill. Först därefter kommer (nästan alltid som det verkar) nationalrätten plov, en matig och god risrätt med kött, kryddor och grönsaker. Plov äts med sked, ofta av två eller flera från samma tallrik.

4. Trafiken är ungefär som hemma. Märkligt nog är 2/3 av alla bilar vita, och det finns väldigt många små vita Chevrolet.

5. Skillnaderna i levnadsnivå är större än hemma men inte lika stora som i Indien eller USA. En och annan tigger tyst och obemärkt, bl.a. utanför moskéer och restauranger.

6. De flesta talar hemmaspråket uzbekiska, men ryska är andraspråket och för många det första. Bara de välutbildade och de unga talar engelska.

7. Det är påtagligt rent och välstädat, i varje fall i de delar av landet som vi besökare ser.

8. Huvudstaden Tasjkent ger i varje fall på ytan ett något sovjetiskt intryck med breda boulevarder och stora moderna pampiga byggnader. Men där finns också många parker, promenadstråk, museer, 1800-talshus och småbutiker, en snygg tunnelbana och en (1) lång och fin gågata med en massa pingisbord.

9. Sedan Islam Karimov (1938–2016) styrt landet med järnhand efter självständighetsförklaringen 1991 blev Shavkat Mirziyoyev president 2016. Sedan dess har friheten ökat och maktmissbruket minskat. Enligt de flesta källor är det emellertid ännu inte fråga om något politiskt töväder med verklig demokrati.

10. Mycket bra har dock hänt i landet. Från 2016 till 2022 har Uzbekistan avancerat från plats 91 till plats 78 på världens ”Rule of law index”, som ger en bild av framför allt rättsväsendets självständighet och korruptionens omfång. Man har en ny ambitiös konstitution och ett brett arbete mot mutor och annat maktmissbruk. Det finns mycket kvar att göra, men i varje fall som utomstående drar man slutsatsen att landet definitivt är på rätt väg.

PS angående punkt 10: Jag fick frågan på den konferens som jag deltog i vad jag tycker om landets rättsväsende. Mitt svar var att konstitutionen ser mycket bra ut och att uppryckningen när det gäller Rule of law är klart positiv. Men att det allra viktigaste är domarnas självständighet och integritet, och att jag inte kan veta något alls om hur det ligger till med det. Till det sista blev det en del bifall och nickningar. Så man vågar nog dra slutsatsen att inte alla domare ses som helt goda domare. I varje fall inte av alla.

PS angående gåvor: Jag har funderat över om det ligger ett frö till korruption i den gåvokultur som finns i vissa länder även om gåvorna känns och nog oftast också är helt vänligt, generöst och rätt tänkta. Det är en sak att fundera närmare över (säkert har andra tänkt detsamma), och kanske återkomma till. Hur stoppar man det onda utan att förstöra det goda?