Söndagsbetraktelse nr 432

Denna söndag är jag (vi) på Sardinien, just nu uppe i norr (Porto Terre). Här kommer tio saker som gör denna ö (nr 7 av de 9 stora öarna i Medelhavet på min lista) speciell. Delvis handlar det förstås om Italien i allmänhet.

1. Här finns många byggnadsruiner ute på landet, det ser vi nästan aldrig hemma.

2. Människor är vänligare, öppnare och hjälpsammare än hemma.

3. Det finna fler hemlösa och missbrukare här än hemma.

4. Parkering här är ofta gratis, också mitt i de stora städerna.

5. Vindruvorna är underbart saftiga.

6. Kaktusfrukterna är förrädiska. Jag plockade en – och fick sedan en massa tunna vassa stickor i båda fingrar och läppar.

7. TV-kanalutbudet är smalare än hemma, och annorlunda. Av 150 kanaler på ett hotell var 149 på italienska, en på franska. Och ungefär 20 var porrkanaler.

8. Det är betydligt billigare på restauranger här än hemma, drygt halva priset.

9. Dricks förväntas inte. Och den kan bara ges kontant.

10. Här går människor ut på restaurang i familj och storfamilj mycket mer – och senare – än hemma. Det var många barn i 3-7-årsåldern som var med vid 11-tiden på lördagskvällen.

Sardinien är fint och de flesta här verkar vara glada och härliga människor. En resa hit kan rekommenderas. Varmt.

PS på måndagskvällen, vid hemresan: Kustvägen i öster, mellan Olbia och Baunei, är bedövande vacker. Detsamma gäller strandvägen i sydost, mellan Cagliari och Villasimius. Vägen i väster, mellan Carbonia i sydväst och Sassari i nordväst, är däremot inte mycket att hurra för. I varje fall vid första påseende är Tortoli i öst en ful och tråkig stad, medan Cagliari i syd är underbart livfull och härlig.