Söndagsbetraktelse nr 433

Gängbrottsligheten och skjutningarna har nått nya förfärande höjder. Alla vet vad jag talar om och alla upprörs och förtvivlas. Och tiotusenkronorsfrågan är förstås: Hur kan vi stoppa detta?

Det enda säkra svaret är att vi inte får ge upp. Utvecklingen måste vändas, barn och ungdomar måste skyddas mot att dras in i livsfarlig kriminalitet. Alla i vårt samhälle måste fredas.

Och vi måste tänka stort och nytt. Jag tror som alla andra att vi måste ha hårda reaktioner, skicklighet och envishet från de brottsbekämpande myndigheternas sida (1). Och jag tror som alla andra att vi måste ha tidiga insatser, skicklighet och envishet från socialtjänsten och skolan (2).

Till det kommer att alla som kan måste göra en insats, bl.a. idrotten (3). Sirius hedersordförande Lasse Svensson uttryckte det bra på ett möte häromdagen: "Häng en Siriuströja på varenda unge!"

Men jag tror att vi dessutom måste göra två saker som kommer att möta motstånd och tvivel, och som är svåra: Ta bort en del av de ekonomiska incitamenten för den organiserade brottsligheten (4). Jag ska utveckla det behovet i en senare betraktelse.

Och dessutom tror jag att vi måste prata med gängledarna, sikta på toppen för att försöka få dom som bestämmer att beordra ändring i leden (5). Troligen är det då klok medling som behövs, att någon eller några personer med auktoritet, kunskap och förtroende tar kontakt med ledarna och försöker få motståndare att komma överens om vapenvila och till sist förhoppningsvis – fred.