Söndagsbetraktelse nr 435

Jag var i Tallinn i veckan tillsammans med sju vänner från Tolkskolan, där vi lärde oss ryska 1971–72. Tolkskolan låg i det som då var AUS (Arméns underofficersskola) vid Dag Hammarskjölds väg i Uppsala.

En av aktiviteterna i Tallinn var ett besök hos den svenska ambassadören Ingrid Tersman och ett drygt timslångt samtal med henne. Det var mycket intressant och givande. Ingrid Tersman är kunnig, frispråkig och engagerad – som en ambassadör bör vara.

Det allra viktigaste hon sa var att man i Estland upplever ett ständigt och starkt hot från Ryssland och att denna upplevelse har förstärkts mycket efter det ryska angreppet mot Ukraina. Esterna lever i en enorm medvetenhet om vad man förlorar om man på nytt tvingas in under den makt som man blev fri från 1991.

I Estland är också protesterna mot det ryska angreppskriget mycket mer intensiva än hos oss. Det ser man inte minst utanför den ryska ambassaden, som ligger bara ett stenkast från den svenska. Där är hela trottoaren framför ambassadbyggnaden belamrad med skyltar och annat med stark kritik mot Putin och Ryssland:

Ambassadören sa också att många i Estland är besvikna över att Sverige och svenskarna inte bryr sig mer om deras land än vi gör.

Jag tycker vi ändrar på det. Låt oss bry oss mer om de baltiska länderna. De ligger alldeles nära oss och fick länge stå ut med en diktatur utan motstycke. Hotet från Ryssland i dag är levande och skrämmande.

Dessutom är länderna fantastiska resmål, alldeles runt hörnet och med mycket vackra huvudstäder.