Söndagsbetraktelse nr 437
På torsdagen slog Linköpings tingsrätt fast att den film med en koranbränning som spreds 2020 var brottslig. Den åtalade dömdes till villkorlig dom.
Genom den musik som filmen innehöll och genom budskapet i övrigt innehöll filmen enligt tingsrätten både hat och missaktning mot muslimer. Musiken var starkt kopplad till den attack mot en moské i Nya Zeeland där 51 personer dödades. Det förekom uttryck som ”remove kebab”, ”Barbequran” och ”Muhammed var pedofil”. Och den brända koranen lämnades tillsammans med bacon utanför en moské i Linköping.
Det var enligt tingsrätten ingen tvekan, detta var både hot och missaktning mot muslimer. Och då är det brottsligt att bränna koranen. Det hade räckt med det ena, hot eller missaktning. Yttrandefriheten skyddar inte en sådan handling, den som utför den ska dömas för hets mot folkgrupp.
Men: Det som nu är intressant är inte i första hand själva domen, utan det som föregick den. Under hela 2022, när Rasmus Paludan eldade koraner vid flera tillfällen i Sverige med våldsamma upplopp som följd, var i stort sett alla i det politiska, mediala och juridiska etablissemanget i Sverige överens och övertygade: Rasmus Paludans aktioner skyddades av yttrandefriheten och han kunde därför inte gripas och ställas till svars. Han åkte hem till Danmark.
Först år 2023 kom den motsatta uppfattningen fram ordentligt: ”Men hallå, det är ju fak-tiskt brottsligt att bränna koranen om handlingen innefattar hot eller missaktning mot muslimer!” Den insikten har sedan spritt sig allteftersom. Och juridiskt är det inte svårt alls. Brott är brott, yttrandefriheten skyddar inte. Att sprida hat eller missaktning mot muslimer är brottsligt, det står i lagen.
Ett riktigt rejält juridisk klavertramp alltså, av så gott som alla politiker och medier i Sverige, understödda av tystnad och overksamhet från åklagarnas sida (jfr mina söndagsbetraktelser 400, 402 och 410 där jag själv kom till insikt allteftersom). Det fick till följd att muslimska länder och organisationer gick till attack mot Sverige på olika sätt och att vi klandrades i FN och i stora delar av världen. Ganska pinsamt och riktigt dumt.
--
Först ska det kanske sägas att vi inte ska ta ut något alldeles bestämt i förskott. För det är ju faktiskt bara en tingsrätt som har dömt än så länge och domen kommer att överklagas. Men jag vågar säga att det inte är någon tvekan när det gäller det slutliga utfallet. Personen kommer att dömas för hets mot folkgrupp även i hovrätten och så småningom i Högsta domstolen om målet tas upp där. Rasmus Paludan kommer också att dömas om han ställs till svars.
--
Den viktigaste lärdomen är enligt min mening att vi jurister måste ta vårt ansvar bättre än vi gjorde den här gången. Vi måste berätta vad som gäller för de politiker och medier som har missförstått saken. Och för att inte missförstå saken själva måste vi läsa lagen ordentligt.
--
PS 1. I det här fallet står det så här i lagen: ”Den som i ett uttalande eller i ett annat med-delande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ... trosbekännelse ... döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.”
PS 2. Här är Linköpings tingsrätts dom för den som är intresserad: Linköpings tingsrätt B 1406-21 Dom 20231012