Söndagsbetraktelse nr 438

Lördagen ägnade jag åt att plöja Gunnar Walls nya bok om Palmemordet, ”Rättsskandalen Olof Palme” (639 sidor). Och redan från början hade jag bestämt mig för att berätta i dagens söndagsbetraktelse vad boken ledde mig fram till i fråga om vem eller vilka som begick mordet. Två frågor: 1) Var det troligen Stig Engström? 2) Vem var det annars?

I betraktelse nr 420 skrev jag, efter att ha sett tv-serien ”Palmemordet – den stora mörkläggningen”, att jag är benägen att tro på den teori som presenteras i serien (vilken bygger på Jan Stocklassas bok ”Stieg Larssons arkiv: nyckeln till Palmemordet”), nämligen att mordet begicks i samarbete mellan den sydafrikanska apartheidregimen och svenska Palmehatare. Och jag skrev att min tidigare bedömning, att det finns väldigt mycket som talar för att Stig Engström sköt Palme (söndagsbetraktelse nr 264 med hänvisningar och nr 374), nog därmed är felaktig.

Efter att ha läst Gunnar Walls bok är jag (tyvärr?) övertygad om just detta: att min första bedömning var felaktig. Gunnar W har granskat den bevisning mot Engström som åklagaren Krister Petersson presenterade i samband med att Palmeutredningen lades ner i september 2020. Och man måste (tyvärr?) säga att han smular sönder den. Det gör han framför allt genom att visa att det ter sig minst lika troligt att Engström var kvar på mordplatsen efter mordet som att han inte var det.

Håhåjaja, man borde ha lärt sig vid det här laget att inte dra några slutsatser utan att lyssna ordentligt på argument i den andra riktningen.

Det där var fråga 1), frågan om Engströms skuld. Hur är det då med fråga 2), frågan om vem som annars begick mordet?

Gunnar Wall visar att väldigt mycket talar för organiserade aktiviteter med koppling till mordet. Det finns mycket goda skäl att tro att mordet var resultatet av en komplott med svenska Palmehatare inblandade. Kanske det s.k. Stay behind, kanske militärer, kanske personer med koppling till Säkerhetspolisen. En märklig omständighet är att Olof Palmes personakt hos Säpo är försvunnen utan att någon förklaring kan lämnas.

Frågan om den sydafrikanska säkerhetstjänsten var inblandad går Gunnar Wall inte närmare in på. Jan Stocklassas bok och tv-serien var så övertygande att jag tills vidare håller fast vid min tro enligt ovan, alltså att även sydafrikanska intressen var involverade.

Gunnar Wall visar tydligt att det fanns flera intressanta spår att undersöka när utredningen lades ner 2020. Den viktigaste slutsatsen måste bli att det (tyvärr?) var alldeles fel att lägga ner Palmeutredningen.