Söndagsbetraktelse nr 443
Vem är antisemit (1)? Vad är antisemitiskt att säga (2)? När riskerar man att sprida antisemitism (3)?
Det där är tre frågor som har blivit högaktuella med det pågående kriget mellan Israel och Hamas.
För några veckor sedan anklagades Greta Thunberg för att hon lät ett Israelkritiskt inlägg ackompanjeras av ett gosedjur i form av en bläckfisk. Det är ett djur som brukar användas av antisemiter som symbol för en konspirationsteori om att en judisk elit kontrollerar världen. Greta svarade på kritiken att hon inte kände till detta och att hon självklart fördömer antisemitism i alla former. Men sedan kallades hon ändå antisemit i flera kommentarer.
I veckan hände det igen. I Dagens Nyheter på fredagen skrev tidningens fristående kolumnist Isobel Hadley-Kamptz under rubriken Kulturkvinnan Stina Wollter ekar samma gamla judehat att Stina W ”sprider grovt judehat” på Instagram.
Den främsta anledningen till Isobel Hadley-Kamptz angrepp var att Stina Wollter skrivit på sitt Instagramkonto att Israel ”systematiskt tagit organ och hud från dödade palestinier”. Det hade hon hämtat från en artikel i Aftonbladet 2009, en artikel som kritiserades hårt för att vara osaklig. Efteråt beklagade Stina Wollter att hon spritt osakliga uppgifter om Israel och förklarade att hon förvisso inte är antisemit.
I veckan har Stina Wollter också kritiserats i Expressen. Där handlade det om det nyssnämnda inlägget om organ och hud från dödade palestinier, men också om att hon kritiserat svenska medier för att vara orimligt pro-israeliska. Aron Verständig, ordförande för Judiska Centralrådet, sa om detta att det är ”problematiskt när kända människor med stor följarskara börjar sprida information om att media inte är att lita på; det där föder in i en antisemitisk konspirationsteori som sprids mycket på sociala medier, att judarna kontrollerar media”.
Det är ingen tvekan om att man bör vara mycket varsam när man yttrar sig om kriget och om Israel. Man bör inte sprida osanningar och myter som riskerar att göda antisemitismen (fråga 3 ovan). Greta Thunberg och Stina Wollter är därför värda kritik för bläckfisken och organpåståendet. Men man måste kunna säga att medierna är orimligt pro-israeliska utan att anklagas för att sprida en antisemitisk myt.
Man är självfallet inte antisemit för att man sprider osanningar och myter (1). Och det är inte antisemitiskt att göra det (2). Även om Dagens Nyheters rubrik innehåller ordet ”ekar” tycker jag därför att den är orimlig.
Vi bör aldrig anklaga människor för något som de säkert inte har gjort eller är.