Söndagsbetraktelse nr 5

Hannes Råstam berättar i sin bok om en man E som enligt Thomas Quicks berättelse körde Quick i sin bil till Växjö i samband med ett mord på en pojke år 1964. Råstam skriver att Christer van der Kwast försökte gömma undan de tre förhören med mannen. Anledningen var enligt Råstam att van der Kwast inte ville att det skulle avslöjas att E ”övertygande kunnat bevisa att Quick beljugit honom”.

I de tre förhören nekade E till att ha varit med Sture Bergwall i Växjö. Men han berättade att han hade skjutsat Bergwall i sina bilar under ganska lång tid och bl.a. bevittnat ett närmande mot en minderårig liftare. Quick hade berättat att de brukade plocka upp yngre liftare för att han skulle få utnyttja dem sexuellt i utbyte mot att E fick ha sex med honom. Att de hade haft en sexuell relation bekräftade E i förhören.

Utredningen om mordet 1964 kunde inte leda till något åtal eftersom det var preskriberat. Det fanns därför inte tillräcklig anledning att ta in förhören med E i något förundersökningsprotokoll. Så de lades i den s.k. slasken. Där läggs handlingar som inte offentliggörs i samband med att åklagaren väcker åtal. Att man över huvud taget höll förhör med E berodde på att man ville undersöka Quicks trovärdighet.

När förhörsprotokollen begärdes utlämnade belades de med sekretess av hänsyn till E, som inte i onödan borde pekas ut för sitt samröre med Quick.

Det finns ingenting i förhören som ger stöd för påståendet att E ”övertygande kunnat bevisa att Quick beljugit honom”. Men det passade Råstams syfte att framställa det så, och att samtidigt anklaga van der Kwast för en allvarlig manipulation.

Frågan är hur man ska se på ogrundade anklagelser mot åklagare och poliser från författare som driver ett påstående om rättsröta. Och frågan är hur man ska se på felaktiga och vilseledande påståenden i syfte att ge en viss bild av sakfrågan.

Man kunde tänka sig att sådant skulle intressera medierna. Och det finns personer som i dag har ett ansvar för Råstams bok och som kan svara på frågor.

Men medierna ställer inte sådana frågor i Quickärendet. Det gäller även SVT och Sveriges Radio, som arbetar under ett saklighetskrav.