Domstolarna, Högsta domstolen, Kniv, Knivbrott, Louise Lennartsson, Oaktsam våldtäkt, Rättspraxis, Sekretess, Söndagsbetraktelser, Trovärdighet, Våldtäkt

Söndagsbetraktelse nr 513

av Göran Lambertz
Publicerad söndag 30 mars 2025

I dag borde jag väl egentligen skriva om att jag har blivit åtalad för att ha glömt en fällkniv i min ryggsäck och blivit upptäckt i Svea hovrätts säkerhetsspärr. Men jag nöjer mig med att bifoga en bild på min numera förlorade (= förverkade) kära kniv, och skriver om något betydligt viktigare i stället.

I senaste numret av tidningen Filter skriver frilansförfattaren Louise Lennartsson en djupt skakande artikel under rubriken ”Slumpens skördar”. Den har ingressen: ”I 50 år har det svenska samhället kämpat för att fler ska dömas för våldtäkt. Nu är målet uppnått – men till vilket pris?”

Louise Lennartsson visar med stor tydlighet att det finns mycket stora risker i dag för den som anklagas för våldtäkt att dömas oskyldig. Risker har alltid funnits, det visar hon bl.a. genom en redovisning av det projekt, ”Felaktigt dömda”, som jag lät genomföra som justitiekansler. Men nu är de mycket större än tidigare, så stora att de är klart oacceptabla i ett rättssamhälle.

Vad beror det på? Det är svårt att förklara i en kort betraktelse, men det handlar bl.a. om detta:

1 Sedan några år ska mannen dömas för våldtäkt om kvinnan inte deltar frivilligt. Det fordras alltså ingenting annat än brist på samtycke. (Straffet är fängelse i lägst tre och högst sex år.)

2 Om mannen inte har uppsåt beträffande omständigheten att kvinnan inte deltar frivilligt, men är grovt oaktsam, ska han dömas för oaktsam våldtäkt. (Straffet är då fängelse i högst fyra år.)

3 Det är mycket svårt för domstolen att avgöra om kvinnan deltog frivilligt, liksom om mannen i så fall förstod detta eller absolut borde ha förstått det. Kommer domstolen fram till att kvinnan talar sanning döms mannen så gott som alltid för åtminstone oaktsam våldtäkt.

4 Det tar emot väldigt mycket för domstolarna att slå fast att det inte står klart att kvinnan inte hade samtyckt i de fall då hon bedyrar att hon inte hade det.

5 Domstolarna har Högsta domstolens stöd för att lägga kvinnans berättelse till grund för sin dom. HD har nämligen sagt i en dom 2009 att en alltigenom trovärdig berättelse kan räcka som bevisning.

6 Sekretessreglerna medför att det inte kommer fram i brottsutredningen eller rättegången om kvinnan tidigare har uppträtt på ett sätt som talar för att hon ljuger. (I artikeln redogör Louise Lennartsson för bl.a. ett fall där kvinnan under kort tid hade anmält åtta olika män utan att detta var känt när en av dem dömdes.)

Allt tyder på att åtskilliga killar och unga män numera döms till fängelse för våldtäkt eller oaktsam våldtäkt fast de är oskyldiga. Domen och fängelsetiden kan nog för många fina killar innebära att de blir knäckta för livet.

Den som säger, som det så ofta har sagts, att ”det är ett mycket större problem att det är så få våldtäkter som beivras”, den vill jag be att tänka efter en liten stund. På allvar tänka efter.

För så här kan vi faktiskt inte ha det.

Jag tror att det är framför allt punkterna 5 och 6 som måste åtgärdas.